Israels hållning försvårar en mer långsiktig fred.
Bomberna faller över Israel och Iran, och vapenvilan i Mellanöstern hänger på en skör tråd. Enligt de flesta bedömare handlar det om ifall USA:s president Donald Trump lyckas övertala Israels premiärminister Benjamin Netanyahu att upphöra med sina attacker.
”I´m calling the shots”, sade presidenten till en början, med sedvanligt självförtroende.
”Sluta skjuta!”, säger han nu.
Hans auktoritet har sjunkit som en sten sedan krigsutbrottet, och upplevelsen av att presidenten lever i en alldeles egen verklighet har förstärkts.
Det var trots allt Trump som vid krigsutbrottet sade att kriget skulle vara max några veckor, och som gång på gång ändrat sig när någon ställt frågan om vad krigets mål varit.
Det är trots allt han som ungefär varannan dag hävdat att Iran är slaget i spillror, att ledarskapet i landet styr från grottor, och som försäkrat att Irans militär är helt utslagen. För att dagen efter tvingas ändra sig.
Det är han som ena dagen har sagt att målet är regimskifte, sedan hävdat att regimen redan fallit, för att därefter säga att det hela tiden varit Irans uran som varit målet. Tills inte heller den saken var så viktig.
Södra Libanon som buffertzon
Den nya upptrappningen gäller först och främst konflikten mellan Israel och Hizbollah i Libanon. Trumps problem är att Israel aldrig riktigt upphört med sin del av kriget. Raketbeskjutningar från Hizbollah har mötts av kraftfulla militära svar.
Redan dagen efter USA och Iran enats om en skakig vapenvila dödades 300 personer i Libanon av israeliska bomber. Israel har gått in i södra Libanon och enligt flera FN-organ och humanitära organisationer finns nu mellan 1,1 och 1,2 miljoner internflyktingar. I slutet av mars 2026 sade Israels försvarsminister Israel Katz att Israel tänker etablera en buffertzon som efter kriget sträcker sig ända till Litani River.
Samtidigt har Israel fortsatt sina operationer i Gaza. FN:s människorättskontor uppgav i april 2026 att israeliska flyganfall, beskjutning och drönarattacker har fortsatt att orsaka civila dödsoffer i Gaza trots vapenvilan. Omkring 950 palestinier har dödats. Och på Västbanken fortsätter militära räder, arresteringar och bosättningsexpansion trots att området formellt inte är en aktiv krigszon.
Våld som enda lösning
Palestinier lever under en verklighet där mark konfiskeras, rörelsefriheten begränsas och våld från både militär och extremistiska bosättare är en del av vardagen. Och varje ny våldsvåg gör utsikterna till en tvåstatslösning alltmer avlägsna.
Inget av detta betyder förstås att Hamas eller Hizbollah ska ursäktas. Attacker mot civila är oacceptabla oavsett vem som utför dem.
Men det är slående hur Israels premiärminister Benjamin Netanyahu dels tycks se våldet som den enda lösningen på konflikterna, dels tar tillfället i akt att genomföra en utvidgning av Israels geografiska kontroll som kommer göra det ännu svårare att nå en långsiktig fred.
Jesper Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
