Varför backar hon bara inte?

Ledare Ebba Buschs husaffär verkar kunna få både henne själv och partiet på fall. Förtroendesiffrorna rasar. Och frågan är om det är värt att ha rätt, om man ändå förlorar i slutändan? 

Idag möts Kristdemokraternas partiordförande Ebba Busch den 81-åriga Esbjörn i rätten. Kortfattat är historien denna: Busch vill köpa Esbjörns hus, har betalat handpenningen och undertecknat pappren. Så vitt jag kan bedöma så är detta att betrakta som ett giltigt köp, om än till lägre pris än vad Esbjörn fått vid en öppen budgivning. Esbjörn har dock ångrat sig och vill inte längre sälja huset. Båda två känner sig lurade av varandra. Esbjörn hänvisar till minnesproblem, Busch hänvisar till att allt har gått korrekt till och Esbjörn inte uppvisat några som helst tecken på förvirring. Hon menar istället att det är intressen runt Esbjörn som pressar honom, och henne, att häva försäljningen.

Rent juridiskt har nog Ebba Busch rätten på sin sida men hur den rättsliga utgången blir återstår att se. Jag tror emellertid inte det är så enkelt som att Busch är den elaka politikern och Esbjörn den oskyldiga farbrorn, även om jag tror att just han har rätt lite med den här konflikten att göra. Det finns säkert intressen i närheten av Esbjörn som vill åt den sjönära tomten. Och jag sympatiserar verkligen med Buschs önskan om lugn och ro för hennes barn.

Men med det sagt. Att vara politiker, och i detta fall dessutom partiledare, är inte som vilket uppdrag som helst. I slutändan kommer inte detta vara en fråga om juridik utan om moral. Det kanske visar sig att Busch handlat juridiskt riktigt, men om tillräckligt många anser att hon brustit i moraliskt hänseende kommer hon att falla på det. Man agerar i en förtroendebransch och
Buschs förtroende börjar naggas ordentligt.

Det räcker således inte med att ha rätt, man måste också få rätt hos väljarna.

Moral är svårt, eftersom det är subjektivt. Vad som är moraliskt förkastligt för mig kan vara helt acceptabelt för någon annan. Och den balansgången balanserar politiker på hela tiden eftersom det är väljarnas moraliska dom som avgör om ett handlande är felaktigt eller inte, även i de fall där man har juridiken på sin sida. Det räcker således inte med att ha rätt, man måste också få rätt hos väljarna. Mycket pekar på att förtroendet för Ebba Busch har påverkats rejält av detta. För konflikten är så given: den privilegierade politikern lurar den förvirrade 81-åringen. Med en enorm plattform har hon dessutom en fördel med att kunna kommunicera ut sin historia och sätta Esbjörn och hans omgivning i mycket dålig dager, till den grad att hon blivit anmäld för grovt förtal. Det ser inte bra ut på något sätt.

Men jag tror också det finns annat som gör att situationen förvärras. Busch har gjort sig känd för att ha ett extremt högt tonläge. Den ena dagen anklagar hon regeringen för att med “berått mod” låtit smittspridningen skena och därmed låtit dödstalen öka. Hon skäms inte längre för att samarbeta med Sverigedemokraterna och både anpassa politik och retorik därefter. Hennes jämställdhetspolitik påminner om 50-talet. När Ebba Busch blev intervjuad av Anders Holmberg gick hon till motattack och ifrågasatte hans val av frågor. Hon hävdade att svenska folket ville prata hennes politik. – “Om du inte tål svaret, bör man inte heller ställa frågan” sa hon nonchalant.

KD ligger just nu och skvalpar på fyraprocentsspärren. Naturligtvis påverkar husaffären detta. Ett problem är att hon på många sätt gjort Kristdemokraterna till sitt parti. Det är Ebba Busch framför Kristdemokraterna. Det är nog många som önskar att hon gav upp detta hus nu. Hon riskerar ju inte att bara skada sig själv, husaffären riskerar att skada hela partiet. Vi är många som frågar oss ”varför backar hon bara inte?”.

Husaffär eller inte är det till syvende och sist hennes politik som är problematisk på riktigt och den hon ska bedömas för. Jag skulle inte bli ledsen om Kristdemokraterna åkte ur riksdagen. Tvärtom. Men skadeglädjen är inte den sanna glädjen. Som medmänniska hoppas jag att allting löser sig och att Busch får lugn och ro med sina barn och Esbjörn inte längre behöver komma i kläm.