Bild: stock.xchng

Det finns en sak som gör Sverige unikt: att vi hittills – förutom mandatperioden med Ny Demokrati – saknat ett högerextremt, rasistiskt parti i riksdagen. Överlag är svenskar positiva till invandring och enligt SOM-institutet i Göteborgs mätningar sjunker främlingsfientligheten för varje år.

Men den svenska journalistkåren är på god väg att ge Sverigedemokraterna en gräddfil in i riksdagen. Den senaste veckan bjöd på uppseendeväckande mycket dumheter. Dumheter som förutom att vara (förhoppningsvis) obetänksamma dessutom spelar SD rakt i händerna.

Först var det burkan i Ekot-debatten. Och när är partiledarna i söndags skulle diskutera "jobben" i SVT:s Agenda var det inte arbetslösheten som sådan som diskuterades, nej, det var invandrarnas svårigheter att få jobb som avsågs. Jan Björklund log hela vägen till valstugorna när han upprepade gånger fick sagt att folk måste lära sig bättre svenska om de vill ha arbete. Och festen fortsatte: när det var dags för debattpunkten "Integration" dekorerades Agendas studio av Sverigedemokraternas logga.

Det vore lätt att ta sig för pannan och skylla på omdömeslösa public service-journalister om det inte vore för att programledarnas fokus så väl passar in en allmän strömning där debattörer och journalister gömmer sig bakom den befängda idén att man i Sverige inte "får" diskutera invandring i allmänhet eller islam i synnerhet – samt att det är just dessa frågor som är de allra viktigaste i samhället. Som andra redan påpekat är det få saker som diskuteras så mycket som just dessa, men i takt med att vanföreställningarna om ett "förbud" sprider sig odlas en kultur där mer eller mindre rasistiska åsikter och föreställningar förs fram som triumfartade bevis på politiskt mod och sanningssägande.

Det finns fler exempel på det sluttande plan den svenska medieklassen befinner sig på. I Expressen ropar Ayaan Hirsi Ali på minaretförbud. På gay-sajten QX.se hetsar Folkpartiets Philip Wendahl, ordförande i Liberal mångfald (sic!), mot islam och hyllar Pim Fortuyn. SVT Play sänder just nu den centerpartistiska tankesmedjan Fores seminarium om rasism och högerextremism i Europa: Där argumenterar Svenska Dagbladets Per Gudmundson – efter att Expos Lisa Bjurwald gett en skakande rapport om den organiserade förföljelsen av romer, judar, muslimer och afrikanska migranter i till exempel Ungern och Italien – för att receptet mot rasismen är "ge sig in på de politikområden som de här rörelserna oroar sig för". Gudmundson förordar en kriminalpolitik med högre straff, fler låglönejobb i tjänstesektorn så att invandrare har någonstans att jobba, en asylpolitik som inte gynnar "fuskare och lycksökare".

Budskapet är tydligt: De Andra är här, de vill oss illa, de måste ta sig i kragen och anpassa sig om de vill vara kvar hos oss. Det är en utveckling som är sorglig på så många vis, för att inte tala om hur farlig den faktiskt är. Inte minst med tanke på de våldsamma övergrepp mot minoriteter som än en gång breder ut sig över stora delar av Europa.