Högerns nätkrigare verkar ha fått två talepunkter att följa.
Kommunernas protest mot regeringens kampanj för att få människor att lämna Sverige har fått extremhögerns nätkrigare att gå loss. Tidningarnas, kommunernas och enskilda debattörers kommentarsfält har fyllts av upprörda röster och försvar för Tidöregeringens linje.
Det var i början av veckan som Jokkmokks kommun tog täten. Kommunalrådet Roland Boman slog fast att Jokkmokk har ont om arbetskraft, och därmed vill man inte uppmana någon att lämna landet.
Ett sjuttiotal kommuner hakade på och tackade nej till en dialog med regeringen om frivillig återvandring, med budskapet att man inte vill göra skillnad på folk och folk i den egna kommunen. Alla är lika viktiga som kommuninvånare, och de som är arbetslösa bör sättas i arbete, inte drivas ut ur landet.
Alla nyhetsmedier rapporterade om kommunupproret, inklusive dussintals lokalmedier. Själv skrev jag att det var det mest hoppfulla som hänt på mycket länge i debatten om vilket land vi vill att Sverige ska vara.
Ett sånt budskap talar förstås direkt till SD-väljarna, och numera även moderata stödtrupper
Och överallt, i kommentarsfält efter kommentarsfält, var reaktionerna från högerns nätkrigare exakt desamma. Det är som om någon har skickat ut två talepunkter, rakt ut i nätets yttersta kapilärer, och dessa har sedan upprepats av män och kvinnor som säger att de är arga och dessutom är övertygade om att de tänker själva.
Fast de säger alltså exakt samma sak. Nästan ned till varje bokstav.
Högerns papegojor har talat.
I princip har det handlat om två argument.
Det första och vanligaste är det som den även moderate riksdagsledamoten Fredrik Kärrholm skrev på X: ”Alla skötsamma och hårt arbetande invånare i Sverige, oavsett om de är inrikes- eller utrikesfödda, borde vara positiva till att långtidsarbetslösa och islamister flyttar.”
Ett sånt budskap talar förstås direkt till SD-väljarna, och numera även moderata stödtrupper.
Problemet är bara att det inte finns minsta logik i det argumentet. Det återvändandebidrag som av regeringen nyligen höjdes från 10 000 till 350 000 kronor går till alla som inte är medborgare som bestämmer sig för att söka pengarna och återvända till sitt gamla hemland. Det finns alltså inget som säger att det skulle vara just arbetslösa eller islamister. Tvärtom varnade många innan höjningen för att det tvärtom kan bli de som har utbildat sig i Sverige, som har jobb här och som ser en möjlighet att växla in det till en karriär i ett annat land som söker bidraget.
Men sådana argument spelar ingen roll i dagens debatt. Moderaten Fredrik Kärrholm är så uppeldad att han inte ens ser det märkliga i att han vill ge 350 000 i bidrag till islamister som bor i landet.
Det andra argumentet handlar om att det inte finns något tvång inblandat i återvändandet. Det ska ju vara frivilligt. Så varför vill inte kommunerna hjälpa de som verkligen vill återvända? Här har kritikerna en liten poäng. Det är i sammantaget en stark reaktion på en ganska liten sak. Det handlar trots allt bara om att kommunerna säger nej till samråd, det är inget som i sig självt kommer ändra Tidöregeringens hållning. Men i det här fallet går det inte reducera det till sakfrågan och inget mer.
Det kommunerna protesterar emot, mer eller mindre, är ju själva tidsandan. Det samhällsklimat som skapats av Tidöpartierna, där politikerna ägnar mer tid åt att försöka driva ut människor från landet än att göra det bättre för dem som redan bor här. Kommunernas budskap är att människor behövs, vi har en ålderskurva som gör att det kommer saknas människor på stora delar av arbetsmarknaden, inte minst den kommunala sektorn, och i det läget vill de inte att människor inte ska känna sig välkomna. Tvärtom borde de integreras. Inte tryckas ut.
Kanske visar den senaste veckan att vi har nått peak konservativ högernationalism.
Jesper Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
