Lina Stenberg,

Almedalen17 Just nu pågår en olycklig smutskastning av Vänsterpartiet i svensk politik. Att V omyndigförklaras och likställs med SD är inte bara vanskligt för vänsterrörelsen. Partiet är en fortsatt viktig allierad i Socialdemokraternas kamp för ett mer jämlikt Sverige – och som gemensam motvikt mot en allt starkare högerrörelse, skriver Lina Stenberg, kommunikationschef på Tankesmedjan Tiden.

Normaliseringen av Sverigedemokraterna har pågått under flera år. På kort tid har partiet kommit in i riksdagen och blivit landets tredje största parti som numera slåss om andraplatsen i opinionsmätningar.

Normaliseringen av SD har analyserats på längden och bredden, men hur samma process bidragit till avnormaliseringen av en annan politisk aktör på motsatt sidan av det ideologiska spektret, har det pratats väldigt lite om.

I takt med att de borgerliga partierna började tävla i hur långt de skulle ha till SD, blev det allt vanligare att Vänsterpartiet slank med i samma andetag.

I takt med att de borgerliga partierna för några år sedan började tävla i hur långt armlängdsavstånd de skulle ha till Sverigedemokraterna, blev det allt vanligare att Vänsterpartiet slank med i samma andetag.

Att aldrig ha samarbete med något av de två partierna har varit ett mantra som upprepats av Moderaterna (som sedan bröt löftet när det gällde SD), Liberalerna, Kristdemokraterna och Centerpartiet. Att de två »extremistpartierna« längst ut på respektive sida är lika goda kålsupare har, trots dess tveksamma sanningshalt, uttalats mer än en gång av borgerliga politiker.

Landets liberala ledarredaktioner har även de gjort gemensam sak och bidragit till samma kategorisering av V som extremister, antidemokrater och terrorister. Även här sätts likhetstecken mellan Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Nu senast kallade DN:s ledare Ali Esbati för Sveriges Trump efter ett Twitter-debacle med GP:s ledarskribent Alice Teodorescu. Att moderaten Hanif Bali gör hätska Twitterutspel dagligen, eller nivån på Sverigedemokratiska riksdagsledamöters uttalanden i sociala medier, verkar inte bekomma Erik Helmerson på landets största morgontidning.

Vänsterpartiet var så sent som 1998 landets tredje största, men har blivit alltmer av en politisk paria. Och trots smutskastningen har partiet varit tysta i offentligheten. Det kan tyckas förståeligt, de vill inte ta debatten.

Partiets företrädare vill inte sänka sig till de trumpianska nivåer som de här diskussionerna förs på.

Därför är det viktigt att Socialdemokraterna står upp för Vänsterpartiet och inte går på kålsuparteorin som kommer högerifrån.

Men det sorgliga är att när den breda borgerligheten oemotsagt sprider bilder av ett Vänsterparti som farligt, som måste tigas ihjäl och som mer extremistiskt än SD, blir den bilden mer och mer av en vedertagen sanning. En sanning helt byggd på alternativa fakta.

För Vänsterpartiet är allt annat än farligt. Det är ett parti byggt på demokratiska principer. Deras politik står för jämlikhet, minoriteters rättigheter och för de svaga i samhället.

För Socialdemokraterna är Vänsterpartiet en ytterst viktig allierad, nu precis som förr.

Det finns inga fördelar för S med ett stigmatiserat Vänsterparti och vi har ingenting att vinna på att få V ut ur riksdagen.

Därför är det viktigt att Socialdemokraterna står upp för Vänsterpartiet och inte går på kålsuparteorin från högerkanten.

Siktet måste vara inställt på en fortsatt jämlikhetsskapande progressiv politik vari V och S behöver varandra. För problemet är inte att politiken blivit för vänstervriden i vårt politiska klimat. Tvärtom, problemet är att politiken alltmer kidnappats högerifrån – och detta behöver den breda vänstern kunna enas om.

Tillsammans måste vi åter styra debatten till att handla om vilket samhälle vi vill ha. Är det en demokrati där allas lika rättigheter och jämlikhet får råda? Eller är det ett samhälle där endast de med rätt ursprung, med bäst familjeförutsättningar och vässade armbågar ska få det bra?

Lina Stenberg är kommunikationschef på den S-märkta Tankesmedjan Tiden.