Bild: Dagens Arena

I går möttes partisekreterarna för Sveriges två största partier i en duell om integrationspolitik. I regi av Fokus och med anledning av tidningens integrationsrankning fick Socialdemokraternas Ibrahim Baylan och Moderaternas Per Schlingmann svara på frågan om de vill och tror att integrationsfrågorna blir viktiga i nästa valrörelse. Som underlag fick de en undersökning från Synovate.

Och Synovates siffror säger det svart på vitt: Frågor om flyktingmottagande och integration ligger långt ner på väljarnas rankinglistor över viktigaste politikområden inför valrörelsen 2010. Men om de frågorna ändå får utrymme i den politiska debatten finns det fler förlorare än vinnare. Vinnarna heter Sverigedemokraterna.

De här uppgifterna vill moderaternas partisekreterare och meste strateg Per Schlingmann inte kännas vid. Han viftar undan de effekter som hans partis utspel och förslag kan få för valresultatet som brist på saklig diskussion och överdrivet taktiserande. Han vill adressera verkliga samhällsproblem, säger han.

Låt oss göra det: Människor vill ha arbete. Människor vill lära sig språk. Människor vill bli fungerande beståndsdelar i samhället. Människor vill känna sig behövda och delaktiga. De verkliga problemen är att de hindras från detta. De verkligen problemen är inte att de försöker smita undan. Ändå är det just det som Moderaterna gång på gång signalerar: Det är du, inte systemet.

Per Schlingmann är upprörd över att integrationsdebatten inte handlar om innehåll utan om "spel". Han menar att varje gång ett utspel tolkas som att fiska i grumliga vatten så rullar man ut röda mattan till Sverigedemokraterna. Schlingmann talar mot bättre vetande. Det är inte i första hand debatten om debatten som stärker SD, det är vad man väljer att föra fram i debatten. Att tala om svenskkontrakt är att rulla ut röda mattan för främlingsfientlighet – att tala om arbetslöshet utan utpekande är det inte. Schlingmann spelar på Sverigedemokraternas planhalva.

Socialdemokraternas partisekreterare Ibrahim Baylan talade träffande om den etnifiering av utanförskapsbegreppet som Moderaterna är i färd med att göra. Den glidning som har gjorts sedan alliansen vann valet 2006 är viktig att adressera: från utanförskap som arbetslöshet och sjukskrivning till en tydlig vi-och-dom-retorik. Förhoppningsvis kan S balansera detta genom att göra det partiet inte lyckades med inför valet 2006: tala om jobben, tala om klyftorna mellan de som har och de som inte har.

Tidningen Fokus initiativ att belysa integrationsfrågan och ranka kommuner är välvilligt, men trubbigt. Grundfrågan förblir obesvarad: Vad är integration? Är det introduktion för nyanlända? Är det flyktingmottagande? Är det antidiskriminering? Eller är det arbetslöshet? Fyra olika saker, som kräver helt olika insatser. Att partierna inte heller kan svara på frågan är en hämsko och politiken blir tyvärr därefter.