I Sverige har klimatfrågan reducerats till bottenfärger och solenergiskatt. Det är oförlåtligt i en så viktig ödesfråga.

USA:s president gör det. Påven gör det. Engagerar sig i klimatpolitiken alltså. En fråga där allt står på spel. Som redan har kostat tusentals liv och där konsekvenserna blir än mer katastrofala ju längre vi låter utsläppen öka.

Men i Sverige tycks politiker – nästan oavsett färg eller politisk beteckning – nynna på ramsan “Tysta leken börjar nu! Den som pratar åker ut.”

Barack Obama har de senaste veckorna lagt flera förslag för att förbättra läget inför det viktiga klimattoppmötet i Paris i höst. Utsläppen från lastbilar och bussar ska minska. Det planeras för mer grön energi och att pengar ska satsas för att katastrofsäkra utvecklingsländer.

Påven har lanserat en miljöencyklika och uppmanar till en modig revolution (!) för att stoppa den skada vi gör mot vår planet. I Frankrike drivs lagförslag efter lagförslag igenom för att minska utsläppen. Som att mataffärer inte ska få slänga mat och att det från och med nästa år blir förbjudet att sälja plastpåsar i franska mataffärer.

Men i Sverige har klimatfrågan reducerats till bottenfärger och solenergiskatt. Att det tillåts ske i en fråga som är absolut avgörande för mänsklighetens överlevnad är förbluffande.

De dåliga nyheterna har inte direkt lyst med sin frånvaro. Jorden är på väg in i en sjätte utrotningsfas – djurarter utrotas i en takt sällan skådad. Anledningen till massdöden är klimatförändringar, skogsavverkningar och föroreningar.

Klimatförändringarna hotar dessutom 50 år av globala hälsoframsteg. Fler dör av luftföroreningar. Människor drivs på flykt. Oväder får katastrofala resultat. Den globala uppvärmningen fortsätter i oförminskad takt. Samtidigt som det kommer oroande signaler från Eurostat om att de svenska fossila utsläppen ökar.

Allt det här borde få regeringen på tå. Men till klimattoppmötet går Sverige med samma mål som alliansregeringen tidigare slagit fast – i motsats till en politik som både Socialdemokraterna och Miljöpartiet säger sig vilja föra. Och några nya förslag verkar av allt att döma inte vara att vänta.

Det trots att alla som någonsin engagerat sig i klimatfrågan vet att det inte räcker till. Liksom att Sverige genom sin trovärdighet och historiskt viktiga roll i klimatpolitiken skulle kunna driva andra länder framåt.

Att skylla på alliansen och Sverigedemokraterna för den låga ambitionsnivån duger heller inte. I USA lägger Barack Obama sina förslag – trots att de med stor sannolikhet kommer att stöta på patrull i kongressen.

Och till skillnad från USA har vi inte i Sverige en stark rörelse som förnekar klimatförändringarna. I stället finns ett kompakt stöd för att rädda vår miljö. Om regeringen visade en tydlig viljeriktning och aktivt ägnade sig åt opinionsbildning skulle det vara möjligt att sätta press på borgerliga motparter.

Med Miljöpartiet i regeringen borde det vara självklart att Sverige tar ledartröjan i klimatpolitiken. Det är inte vad vi ser nu. Våga inte komma med några ursäkter. Det som behövs är politik. Och det hade behövts dag ett efter att ni tog över regeringsmakten.

För det är ju trots allt så att den katolska kyrkan är en av de mest konservativa grupperna på jorden. Att vara mindre progressiv än påven vill du inte – och han har just höjt ribban i klimatdebatten.