Anton Svensson och Mike Enocksson

debatt För att möta växande utmaningar med en miljökris, lågt medborgerligt deltagande i demokratin och psykisk ohälsa behövs ekonomisk demokrati. Att då satsa på att utveckla fler kooperativa företag skulle ge en rad fördelar, skriver socialdemokraterna Mike Enocksson och Anton Svensson.

Sedan Alliansregeringens tillträde 2006 har vi sett tilltagande angrepp på den sociala demokratin. Med den växande radikalkonservativa, nationalistiska vågen ser vi ytterligare ett hot riktad mot den politiska demokratin. Dessa tendenser har fört det socialdemokratiska partiet till att inta en defensiv ställning av att skydda politiska- och sociala rättigheter. Vårt svar på hur socialdemokratin ska möta dessa enorma om inte existentiella hot är genom att återigen gå på offensiven. Att expandera de sociala rättigheterna är en självklar del av motoffensiven, däremot är detta inte nog.

Grundläggande frågor om den ekonomiska demokratin behöver återigen lyftas upp på agendan. Tanken om demokratin har nämligen helt kommit att stanna vid dörren för arbetslivet. Då privat företag styrs utifrån auktoritära principer av hur ägande ger makt, vilket är och förblir en djupt odemokratisk styrelseform.

Det alternativ till det kapitalistiska systemet som vi åberopar och som egentligen aldrig prövats i full skala är det om marknadssocialism och kooperativt företagande. Detta skulle fortsatt vara en marknadsekonomi men med den betydande skillnaden att näringslivet i ökande grad vore ägt gemensamt i arbetarstyrda verksamheter. I praktiken skulle detta innebära att varje medarbetare fick en röst var och därmed lika stark del i att utforma företagets verksamhet och framtid, samt att flera sådana aktörer konkurrerar med varandra på en öppen marknad. Att varje enskild löntagare skulle vilja lägga ner den mängd tid som krävs för att ta informerade beslut om företagets ledning ser vi däremot som osannolikt. Därav vore det att föredra om löntagare väljer sina representanter i en ledning eller hyr in en extern ledning som har medarbetarna som arbetsgivare snarare än att införa en form av direktdemokrati i företagen.

Kooperativ främjar deltagandet i samhället då löntagare som vänjer sig vid att ha något att säga till om på arbetsplatsen för över detta till den politiska sfären.

Ett motargument mot expansion av kooperativt företagande som lyfts i dokumentärfilmen Kan vi göra det själva är att ”kooperativt ägande redan finns, och om det nu fungerat borde vi sett fler exempel på det”. Svaret på den invändningen ligger i att vi lever i ett samhälle på de privata företagens villkor, och kooperativt företagande inte har samma möjligheter att växa under de förutsättningar kapitalismen ger. För att generera förutsättningar för kooperativt företagande föreslår vi att olika stimulanser för denna sektors framväxt bör inrättas.

Via förmånliga lån från den statliga banken SBAB till låg ränta kan kapitalet införskaffas, vilket löntagare generellt saknar för att driva företag. Både för att starta nya företag men även köpa upp idag verksamma privata företag i Sverige. Genom inrättandet av institutioner för rådgivning kan en möjliggöra kunskapsspridning kring hur en driver kooperativ bland löntagare. Den totala kunskapen kring kooperativ bör även öka genom att vika pengar åt forskning kring kooperativ med fokus på hur en effektivt bedriver denna verksamhet med hänsynstagande till miljö och välbefinnande för medarbetare.

Vi anser att kooperativa företag har en rad fördelar. Redan existerande kooperativ har visat sig ha större hänsynstagande till miljön, då löntagare med en koppling till sitt närområde har lägre sannolikhet att förstöra denna. De främjar deltagandet i samhället då löntagare som vänjer sig vid att ha något att säga till om på arbetsplatsen för över detta till den politiska sfären. Dessutom vore kooperativ förmögna till att lösa problemet med tilltagande övervakning på arbetsplatsen med ny teknologi och managementprinciper som driver på för att klämma ut så mycket som möjligt av löntagarna, vilket skapar ett ohållbart arbetsliv, där psykisk ohälsa och överarbete försämrar livskvaliteten. Alla dessa stora samhällsutmaningar hade kunna motverkas om löntagare fick vara med och ta besluten i företagen.

För att möta växande utmaningar med en miljökris, lågt medborgerligt deltagande i demokratin och psykisk ohälsa behövs ekonomisk demokrati. Det bör därav ses som en nödvändig del av vänsterns framtida strategi för samhällsförändring.

 

Mike Enocksson, socialdemokrat och statsvetare

Anton Svensson, socialdemokrat och ekonomhistoriker