Att vara folkvald är inte vilket jobb som helst. Därför är det hög tid att upprätta en demokratisk brandvägg mellan påverkansindustri och politik.

Göran Hägglund, Filippa Reinfeldt, Göran Persson, Lars Leijonborg, Sten Tolgfors och Nyamko Sabuni har alla en sak gemensamt. De är lobbyister. Efter avslutade uppdrag som ministrar och högprofilerade uppdrag har alla valt att jobba för någon av landets växande pr-byråer, med uppdrag att påverka politiska beslut för privata intressens räkning.

Utan att vi vet vilka som betalar, hur kontakterna går till eller vilka politiker som umgås med lobbyister. Det är ett allvarligt demokratiskt problem.

Sveriges totala avsaknad av lagar och regler för påverkansindustrin gör landet närmast unikt i västvärlden. Därför kunde exempelvis en tredjedel av alla de som arbetade för regeringen Reinfeldt ta jobb som lobbyister mer eller mindre direkt efter avslutade uppdrag .

Politiker som upplevs roffa åt sig, vara korrumperade eller skarva med moralen sticker i ögonen på folk. Med rätta.

Politiker som upplevs roffa åt sig, vara korrumperade eller skarva med moralen sticker i ögonen på folk. Med rätta. Därför var det extra välkommet att civilminister Ardalan Shekarabi vid förra årsskiftet meddelade att Sten Heckscher fått i uppdrag att utreda möjligheten till karantän för politiker som blir lobbyister.

Resultatet, som egentligen skulle offentliggjorts senast 31 december 2016, presenteras 23 januari. Det mesta tyder på att förslaget innehåller en tidsbegränsad karantän för politiker som gör sidbyten mellan folkvalda uppdrag och privata särintressen. DN:s Amanda Sokolnicki föreslår något liknande.

Men det räcker inte. På långa vägar.

För även med karantänsregler finns det ingenting som hindrar ljusskygga kontakter mellan lobbyister och politiker. Vi kommer fortfarande inte veta vilka kunder byråerna har, vilka intressekonflikter som uppstår mellan nuvarande och tidigare uppdrag eller hur våra folkvalda beter sig i relationen till privata särintressen.

Sverige måste göra upp med den kletiga lobbyismen och upprätta en demokratisk brandvägg mellan påverkansindustri och politik. Och det är inte komplicerat. Flera länder, till exempel Frankrike och Tyskland, har infört omfattande regleringar.

Här är några reformer som, utöver karantänsregler, skulle ge snabb effekt:

  • Regler mot intressekonflikter med tidigare uppdragsgivare.
  • Ett obligatoriskt register över lobbyister i Sverige.
  • Öppna kund- och uppdragsregister för påverkansaktörer.
  • En parlamentarisk uppförandekod för relationen mellan folkvalda och lobbyister.
  • Ett öppet register över möten och kontakter mellan lobbyister, politiker och tjänstemän.

De största förlorarna i ett samhälle där kanalerna, pengarna och kontakterna mellan påverkansindustri och politik är omöjliga att spåra är i första hand medborgarna. Att vara folkvald eller jobba för en folkvald regering är inte vilket jobb som helst. Vi måste kunna ställa högre krav. Och visst måste före detta toppolitiker kunna fixa andra jobb än att ringa gamla kompisar på uppdrag av näringslivet?