”Låt oss vara ärliga. Vi fuckade upp big time”

Intervju Den vassa, yrvakna vårsolen slår emot Försvarshögskolans fasad i Stockholm. En strid ström av studenter, forskare och uniformerade militärer passerar genom dörrarna. Högskolan, som tidigare var öppen för allmänheten, omfattas numera av förstärkt bevakning och säkerhetsåtgärder.

Patrik Oksanen, journalist och Rysslandsexpert, möter upp innanför entrén och berättar att Vladimir Putins invasionskrig i Ukraina 2022 skärpt säkerhetsläget. I hans nysläppta bok, Rysslands hemliga krig mot Sverige: Hybridkriget inifrån – sabotage, desinformation och nyttiga idioter, presenterar han hur Putins Ryssland slipat underättelsekrigets verktyg för att vinna politiskt inflytande i väst.

– Den här boken kom till genom att förlaget hörde av sig och frågade om jag ville samla de trådar jag föreläst och skrivit om de senaste åren. Eftersom ämnet är under ständig rörelse var det viktigt att få till en snabb process så att den blir så aktuell som möjligt, säger Patrik Oksanen och tillägger:

– Vi har lagt till och justerat meningar och stycken in i det sista.

Ryssland ”öde”

Boken bjuder på en systematisk genomlysning av hur Ryssland använder sig av desinformation, sabotage och andra metoder för att påverka och destabilisera västliga demokratier. Mer än något annat är Patrik Oksanen övertygad om att Rysslands imperiedrömmar är ”en historia utan slut”. Först när man betraktar de längre linjerna, lägger lager på lager, är det möjligt att se skeenden i sin helhet.
– Ryssland ser det som sin uppgift att rädda världen. Det är deras öde att vara det sista Rom, det tredje Rom. Efter Moskva behövs det inget mer, för går Moskva under går världen under. För Putin har Moskva en unik roll att skydda Europa och de slaviska folken. Utgångspunkten är att skydda de ortodoxa och ryska värdena i kontrast till västerländsk liberalism.

För Patrik Oksanen blir det särskilt en händelse som får honom att rikta intresset mot Ryssland: när rysk militär 2014 går in med väpnade styrkor i Ukraina. Genom skenval och under militärt hot kräver landet rätten till landmassan på Krimhalvön. Patrik Oksanen, som då driver ett nystartat it-bolag, blir frustrerad av att så få tycks förstå sprängkraften i händelsekedjan.
– Mina journalistkollegor insåg inte att Rysslands agerande förändrade allt i grunden. Jag förstod att annekteringen av Krim skulle innebära ett slags kontinentalplattornas förskjutning. Vi går nu mot en mycket mycket värre tid. Och vi fattar inte det, säger Patrik Oksanen.

Destabilisera väst

Den alarmerande utvecklingen i Ryssland får Patrik Oksanen att leta efter en plattform att bilda opinion i frågor om säkerhetspolitik. När en tjänst som politisk redaktör på centerpartistiska Hudiksvalls tidning blir tillgänglig nappar han på möjligheten. Så småningom inriktar han sig specifikt på så kallad hybridkrigföring, alltså hur ett land med hjälp av påverkanskampanjer och påverkansoperationer söker utvidga sin maktsfär.
– Desinformationskampanjer och påverkansoperationer är en del av hybridkrig. Det är helheten i vad man gör. Hybridkrig skiljer sig från public diplomacy, som Sverige sysslar med, genom hur Ryssland aktivt döljer, förnekar och vilseleder. Demokratins grunder är ju spelreglerna, öppenheten, transparensen och att man kan ställa aktörer inför ansvar.

Sedan 2019 står Patrik Oksanen ”på två ben”, dels som strategisk rådgivare vid Försvarshögskolan och dels som föreläsare, debattör och författare.
– Det handlar om lite allt möjligt som föreläsningar, kolumner och rapporter för Försvarshögskolan, förklarar han.

I Rysslands hemliga krig mot Sverige listar Oksanen exempel på hur Ryssland agerat för att destabilisera västliga demokratier och förskjuta opinionen. I ett av dem beskriver han hur det under 2023 klottras blå davidsstjärnor på murar och fasader runt om i Paris. Händelsen utlöser en rädsla bland den judiska befolkningen och en nationell debatt om hur hotet från radikal islamism hotar den franska republikens själ.
– Men i själva verket visar det sig att dåden utförts av moldaviska medborgare på uppdrag av en prorysk affärsman. Så småningom avslöjar franska myndigheter att det är FSB, den ryska underrättelsetjänsten, som ligger bakom operationen.

Han nämner också hur Ryssland tillämpar sabotage – som en brandattack mot Ikea i Litauen och ytterligare en mot ett polskt shoppingcentrum – som exempel på landets olika metoder för att uppnå mål. Patrik Oksanen betonar att det är slående hur Rysslands påverkansoperationer i dag inte sällan lånar mekanismer från historien. Fallet Paris har exempelvis sin motsvarighet i en epidemi med klottrade hakkors och vandaliserade synagogor runt om i Tyskland under 1959 som kunde härledas till KGB, Sovjetunionens dåvarande underrättelsetjänst.

Historiska händelser

I boken beskriver Oksanen hur Ryssland använt sig av historiska händelser för att rättfärdiga sina handlingar, såsom segern i andra världskriget och rollen som ”evigt offer”. Även om landet förändrats i grunden från tsartiden, via ryska revolutionen och Sovjetunionen till Boris Jeltsins och så småningom Putins Ryssland, är det mycket som är sig likt, insisterar han.
– Egentligen byter ledarna bara ideologisk kappa för att legitimera sin maktställning. Då är det egentligen sekundärt om det är tsardömets religiösa doktrin eller marxism-leninism.

Den största skillnaden är förstås hur metoder tillämpas och hur teknologisk utveckling vidgat möjligheterna. Digitaliseringen och teknikutvecklingen har accelererat den ryska krigföringen, menar Oksanen.
– Det som har förändrats är intensiteten, riskbenägenheten och konfliktnivån. Digitaliseringen skapar nya möjligheter och nya sårbarheter. Du kunde inte göra cyberattacker eller sprida information på det sättet på åttiotalet. Andropov, den gamla sovjetledaren med bakgrund i KGB, hade ju liksom haft ståpäls av vad han kunde göra med internet, förklarar han och skrattar.

Vi sitter i kaféet och restaurangen inne på Försvarshögskolan. Det närmar sig lunchtid och strax intill oss hörs sorlet från en grupp studenter som går upp för trappan. På väggarna omkring hänger värjor som minner om historiska slag, heraldik som skvallrar om arvet från gårdagens militära institutioner. Patrik Oksanen menar att Europa och Sverige varit för naiva och reaktiva när det kommer till den ryska statens maktanspråk. När åttio- blev nittiotal och det kalla kriget ebbade ut var det som om en önskan om frihet och demokratisering skymde sikten för verkligheten.
– Det var en tid när vi tänkte att demokratin var ödesbestämd, att internet och fri handel skulle binda oss samman. Och då tyckte kanske vissa att vi knappt behövde försvara oss, det räckte ju med handel, säger Patrik Oksanen och slår ut med händerna.

Han funderar en stund, sedan säger han:
– Låt oss vara ärliga. Vi fuckade upp – big time. Sverige är på många sätt ett land av extremister på det sättet att vi när vi har landat i ett paradigm så följer vi det. Eller rättare sagt när vi har bestämt vad kartan är så följer vi den. Och vi skiter i att verkligheten förändras.

Agera i ryska intressen

Patrik Oksanen förklarar att han personligen fått höra att han är paranoid, konspiratorisk och fabricerat farorna med hotet från Ryssland. Men efter den 24 februari 2022 har angreppen mot honom i den offentliga debatten blivit betydligt färre.
– Det har blivit betydligt svårare att, som debattörer till höger och vänster, förminska hotet från Ryssland eller kalla sådana som mig för russofober. För mig är det bara frustrerande att det tog så lång tid för så många att vakna upp och se utvecklingen med klar blick, betonar han.

En central komponent i den ryska underrättelsetjänstens påverkansoperationer i väst är att få medborgare att agera i ryska intressen utan att vi förstår det. Patrik Oksanen kallar fenomenet för ”nyttiga idioter” som oavsiktligt hjälper Putin att uppnå hans mål.
– Den som inte har delat någonting som inte stämmer på internet kan ju kasta första stenen i glashuset. Jag vill understryka att vi alla kan hamna i den fällan. Men sedan har du ju de här aktörerna som är mer nyttiga och som agerar i den riktningen. De kan vara politiska extremister, konspirationsteoretiker eller andra som sprider Rysslands narrativ utan att inse konsekvenserna.
– De senaste tio åren har det varit tydligt hur Ryssland lyckats få vissa sanningar och vissa narrativ att fästa i den svenska debatten. Som begreppet russofob eller tankefiguren att försvarsalliansen Nato provocerat fram det ryska agerandet.

Sedan inledningen till det andra kapitlet i Donald Trumps presidentskap har världsordningen än en gång satts i gungning. USA har på kort tid infört höga strafftullar på omvärlden, rivit upp gamla överenskommelser och – inte minst – tvärvänt om Ryssland och Ukraina. När den här artikeln skrivs har Trump just föreslagit en fred där Ukraina ger ifrån sig mer eller mindre allt territorium som Ryssland invaderat och en spärr mot framtida Natomedlemskap. Patrik Oksanen återkommer till hur västvärlden varit alltför yrvakna när det gäller att reagera på Rysslands agerande. Dessutom är han övertygad om att att fler länder måste gå samman, inte minst inom EU, för att säkra demokratin.
– Vi står inför en perfekt storm av kriser. Vi har varit för rädda att eskalera och har begränsat vår verktygslåda av åtgärder. Det håller inte. Nu måste vi vara mer produktiva och samordnade i våra svar. säger Patrik Oksanen.
– Det finns två saker som avgör om ett land anfaller: förmåga och avsikt. Vi vet vad Ryssland vill, det har landets ledare varit tydliga med sedan mitten av nittiotalet: att återställa imperiet.

Öppenheten styrkan

Jag frågar honom hur läget ser ut om fem–tio år, vågar han kika i spåkulan?
– Jag törs inte ha en uppfattning. Jag vet inte var vi sitter imorgon ens. Men jag tror att när en historiker kommer att titta tillbaka på de här årtiondena så kommer domen att vara ganska hård, slår han fast.

Siffrorna på diktafonen som ligger på bordet mellan oss skvallrar om att vi pratat i närmare en timme. Snart ska Patrik Oksanen vidare och hålla en föreläsning.

Trots att demokratier har en inbyggd tröghet och är sårbara för hybridkrigföring är det just öppenheten och det fria samtalet som är styrkan, framhåller Patrik Oksanen. Han är, trots allt, ändå hoppfull.
– Historien visar att demokratier, peppar peppar och ta i trä, hittills varit överlägsna auktoritära stater när det gäller att vara motståndskraftiga, uthålliga och göra det som krävs för att stå emot rädsla och förtryck. Vi drivs av vår frihet, vi är inte rädda för att söka lösningar tillsammans. Det är vår superkraft – och den ska vi vara rädda om, avslutar han.

Daniel Mathisen