ledare Centerpartiet ser nu ut att släppa kravet på fri hyressättning i nyproduktion. Det är bra, men det får inte ursäkta att bostadspolitiken avförs från dagordningen. De reella problem som finns förtjänar en bättre diskussion och bättre förslag än vad som nu varit fallet.
2013 gjorde Boverket en uppmärksammad analys av vad marknadshyror skulle ge för effekt på hyrorna. Resultatet var slående. I Stockholm skulle hyrorna gå upp med 68 procent innan marknaden var i jämvikt. I Göteborg med 25 procent. Ingen annanstans skulle hyrorna gå upp med mer än 5–7 procent. Även en sådan hyreshöjning skulle för många vara kännbar, men ingen kunde påstå att den skulle leda till något större ökat byggande. Den aktuella utredningen om fri hyressättning i nyproduktion försöker lösa ett Stockholmsproblem utan att ta hänsyn till vad som orsakat situationen där.
Under åren 2000 till 2017 ökade befolkningen i Stockholms län från 1,8 miljoner till nästan 2,3 miljoner. Trots det har den lokala politiken i Stockholms län under samma period genom politiska beslut minskat antalet hyresrätter. Men det har väl byggts hyresrätter? Jo, men inte lika många som försvunnit från hyresmarknaden. I en analys från 2020 konstaterade Region Stockholm:
”I länet byggdes 45 421 nya hyresrätter under åren 2000 till 2017, samtidigt som 127 943 hyresrätter omvandlades till bostadsrätt. Antalet hyresrätter minskade därmed med 82 522 bostäder.”
Att skylla bristen på hyresrätter i Stockholm på myten om reglerade hyror är bara möjligt för politiker med stor okunskap om borgerlig politik i Stockholm.
Det finns cirka 1 miljon bostäder i Stockholms län. Av dessa är 36 procent hyresbostäder, men om man räknar bort det som kallas specialbostäder, i praktiken studentlägenheter och äldreboenden, består 20 procent av beståndet av reguljära hyresbostäder. Det finns alltså ungefär 200 000 hyreslägenheter i Stockholms län. En minskning med 80 000 hyreslägenheter under en tidsperiod där befolkningen ökade med en halv miljon är i sammanhanget dramatisk.
Att skylla bristen på hyresrätter i Stockholm på myten om reglerade hyror är bara möjligt för politiker med stor okunskap om borgerlig politik i Stockholm. Med tanke på det stora faktaunderlag som finns lätt tillgängligt är det också svårbegripligt varför politiska företrädare till vänster inte lyckats få diskussionen om hyresmarknaden att handla om orsakerna till bristen på hyresrätter och frågan om det är troligt att en högre hyresnivå skulle leda till fler bostäder. Även detta finns det nämligen gott om underlag som talar emot.
Boverket konstaterade i sin analys att systemet med presumtionshyror i nyproduktion som infördes 2006 lett till att skillnaden i hyra mellan genomsnittet i beståndet och nyproduktionen snabbt ökade till 70 procent. Presumtionshyra innebär att fastighetsägaren ska kunna räkna med att hyran kommer att ge kostnadstäckning och en rimlig vinst under 15 år. Boverket kallar i sin rapport från 2013 detta för marknadshyra i nyproduktion. Så varför byggs det inte tillräckligt?
Länsstyrelsen i Stockholm ger varje år ut publikationen Läget i länet. Det är rekommenderad läsning för alla som vill förstå skillnaden mellan bostadsbehov och bostadsefterfrågan. I den senaste utgåvan redovisas en studie som visar att det behövs 20 000 nya bostäder per år, men att hushållen bara kan och vill efterfråga cirka 15 000 av dessa. Det saknas således hushåll som har ekonomiska förutsättningar att flytta in i resterande 5 000 bostäder. Studien visar också att 70 procent av hushållen saknar möjlighet att köpa en nybyggd bostadsrätt, 60 procent klarar inte hyran i en ny hyresrätt och 90 procent står utan möjlighet att köpa ett nytt småhus.
Det är inte möjligheter att ta ut tillräckligt hög hyra som stoppar byggandet utan att det inte finns tillräckligt många som har råd.
Det här gör att mark som detaljplanelagts för bostäder ibland står obebyggd. 2013 studerade SKR 25 tillväxtkommuner och konstaterade att de tillsammans hade färdiga detaljplaner för 71 800 bostäder, men att det i samma kommuner bara påbörjats byggande av i snitt 13 600 bostäder årligen de senaste fem åren. Orsak? ”Den enskilt största anledningen till att byggstarterna dröjt har varit att byggföretagen väntar på bättre marknadsförutsättningar.” I klartext: Det finns inte tillräckligt många som har ekonomiska förutsättningar att efterfråga en nyproducerad bostad.
Om utvecklingen fortsätter utan sociala bostadsreformer varnar Länsstyrelsen i Stockholm för att det inte kommer finnas några billiga bostäder i framtiden. Nya bostäder får marknadshyror, det äldre beståndet renoveras i rask takt med höjda hyror som följd. Länsstyrelsen är oroad:
En stadigt växande andel av länets befolkning hamnar utanför en bostadsmarknad som i allt högre utsträckning endast fungerar för hushåll med höga och stabila inkomster. Riskerna för social oro kan väntas öka. Tillgången på bostäder till överkomlig kostnad tillsammans med utbildning och arbete är grunden för social stabilitet.
Det politiska arbetet för att snabbt minska de riskerna måste starta nu.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
