Som man bäddar får man ligga, särskilt vad gäller IT-skandalen. Att säkerhetsklassad och känslig information behandlats på ett lättvindigt sätt är oroande, men inte särskilt förvånande.

Efter att regeringar i årtionden valt att outsourca IT-drift  så till den grad att staten inte längre besitter nödvändig kompetens för att sköta sina åtaganden på IT-området så kan detta ju knappt leda till något annat än just en IT-skandal.

De borgerliga partierna har gjort det till sin paradgren att outsourca och privatisera . (Inget nytt under solen där.) Har det inte varit hyresrätter och förortscentrum så har fokus legat på sjukhus och gymnasieskolor.

Socialdemokrater vid makten har kanske inte propagerat för outsourcing, men de har inte heller förmått eller prioriterat att stå emot. Resultatet har blivit att sådant som vi har förfogat över tillsammans nu återfinns i privat ägo.

Gemensamt för hyresrätterna, sjukhusen och – IT-förvaltningen – är att den privata driftsformen utsätter verksamheterna för en orimlig balansgång. Krav på lönsamhet ställs mot medborgarnas intresse av god och säker samhällsservice.

Gemensamt för hyresrätterna, sjukhusen och – IT-förvaltningen – är att den privata driftsformen utsätter verksamheterna för en orimlig balansgång

Säg att du driver ett tjänsteföretag vars största utgift är medarbetarnas löner. Du vet att du kan få samma jobb gjort till en lägre kostnad om du förlägger verksamheten till Östeuropa.

Är det då inte rimligt att du nyttjar den möjligheten för att ditt företag ska bli mer lönsamt? Det är precis så IBM har gjort.

Låt oss å andra sidan säga att du är medborgare i ett land som – precis som alla andra länder – har känslig data som behöver förvaltas. Då prioriterar du förmodligen inhemsk säkerhet högst. Kosta vad det kosta vill.

Att staten tar risker med känslig information kan, minst sagt, kallas dumsnålt.

Intressekonflikten är uppenbar. Vissa tjänster lämpar sig helt enkelt inte för att konkurrensutsättas och prispressas på samma sätt som andra. Mycket talar för att lagring och förvaltning av säkerhetsklassad data kan vara en sådan tjänst.

Att staten tar risker med känslig information kan, minst sagt, kallas dumsnålt.

En följd av att statens IT-förvaltning under årtionden outsourcats är den »brain drain« som staten nu lider av kopplat till IT-säkerhetsfrågorna. SÄPO, FRA och Försvarsmakten hävdar att staten bör förvalta sin (säkerhetsklassade) data på egen hand  men frågan är om det ens är möjligt i närtid. Den kompetens och de personella resurser som krävs tar troligen år att bygga upp.

När man tittar på skandalen från det här perspektivet blir det tydligt att outsourcing av IT-tjänster är »business as usual« för staten.Riktningen har varit tydlig under en längre tid.

Det behöver det bli ändring på. En stat som Sverige klarar inte framtidens IT-säkerhetsutmaningar om det saknas grundläggande kompetens på området.

Att fortsätta bädda för en kostnadseffektiv outsourcing är inget alternativ. Det lär visa sig den dagen vi återigen får ligga för densamma.