Anders Jonsson

fredagskrönika Socialdemokraterna visar allt fler exempel på den splittring som brukar prägla politiska partier som tappar mark. Ju mindre parti desto större motsättningar är något vi sett hos olika vänstergrupperingar tidigare och just nu även hos Liberalerna.

Motsättningarna inom S är naturligtvis ett resultat av det sämsta valresultatet någonsin. Ändå verkade det som om det drogs en lättnad suck bland partitoppen på valvakan när räkningen stannade på 28,26 procent. Det låg i korten att det kunde gå mycket sämre.
Nu lyckades Socialdemokraterna med en valspurt som mobiliserade väljare i de invandrartäta områdena i våra storstäder. S blev svaret för att hejda Sverigedemokraterna bland många som kände sig hotade av SD:s främlingsfientliga retorik.

Den uppgången av valdeltagandet gjorde att det inte gick fullt så illa som många i S-ledningen verkade befara. Samtidigt riskerar den ökade styrkan i de invandrartäta områdena att skapa krockar mellan den traditionella basen av LO-medlemmar och invandrare med annan kulturell bakgrund.

Det anges som en del av förklaringen till att ledande S-företrädare i Göteborg slåss som hund och katt inför den avgörande distriktskongressen på söndag. En del av inbördeskriget i Göteborg kan säkert förklaras med att två maktcentra, stads- respektive distriktsledning, står mot varandra. Rena personmotsättningar mellan den avgående distriktsordföranden Anna Johansson och den avsatta gruppledaren Ann-Sofie ”Soffan” Hermansson spel är säkert också en förklaring liksom ”Soffans” ledarstil.

Men det går nog inte att komma ifrån att hennes hårda retorik mot hedersvåld och extremism i invandrartäta områden också spelat in. De spänningar som man kan se inom socialdemokratin i synen på förhållningssätt till invandrare med framförallt muslimsk bakgrund liknar det som Vänsterpartiet redan varit med om. Företrädare med LO-bakgrund har satts åt sidan av en koalition av invandrare och akademiker.

Det blir svårt att få ihop olika kulturer och traditioner när ett partis väljarstöd allt mer skiftar från gammelsvenskar till nysvenskar.

Det blir svårt att få ihop olika kulturer och traditioner när ett partis väljarstöd allt mer skiftar från gammelsvenskar till nysvenskar. Det dilemmat måste Socialdemokraterna hitta ett sätt att förhålla sig till om partiet inte ska fortsätta att tappa i sina traditionella väljargrupper.
LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldssons mullrande om gula västar på gatorna och hoten från S i norra Sverige om en folklig revolt mot regeringens Stockholmsperspektiv är ytterligare exempel på splittringen. Liksom naturligtvis Kommunals besked att de inte längre kommer att ge ett årligt anslag till Socialdemokraterna.

Visserligen upprepar Kommunals ordförande Tobias Baudin gång på gång att beslutet inte har något med Socialdemokraternas politik att göra. Det är naturligtvis dumheter. Hade Socialdemokraterna inte sjunkit under 30 procent och hade Kommunals ledning varit nöjda med partiets politik och verksamhet hade inte anslaget dragits in. Då hade det fortfarande gått att motivera för medlemmarna. Men det går inte längre. Därför måste den facklig-politiska samverkan ”moderniseras” som Baudin uttryckte det.

Lägg till detta Daniel Suhonen med fleras försök att bilda en organiserad vänsterfalang inom Socialdemokratin genom att bilda Reformisterna. Reformisternas program är i mångt och mycket utopiskt i en verklighet där den samlade vänstern får klart under 50 procent vid val i Sverige. Men det tilltalar säkert många renläriga som hellre vill stå på barrikaderna och ha ”rätt” än att regera till priset av att ge efter i kompromisser.

För att hejda den tilltagande fragmentiseringen av S måste nog partiledningen lyfta blicken från regerandet i Rosenbad och försöka komma med en enande vision för framtiden. Helt enkelt ett svar på frågan: Hvad Whilja Socialdemokraterna?

Anders Jonsson har lång erfarenhet av politisk bevakning och har bland annat varit inrikeschef på Sveriges Radios Ekoredaktion.