ledare När Moderaternas Kristina Axén Olin får frågan varför friskolor inte kan drivas utan att gå med vinst, blir svaret undflyende. Kanske för att det inte finns några rimliga argument för vinster i skolan.

Vi har hört den förut, debatten om vinstdrivande skolföretag, men den här gången mullrar det mer och mörkare än tidigare. Kanske har det äntligen sjunkit in vad det är fråga om: Sverige är ensamt i världen om att tillåta vinstdrivande aktiebolag i den skattefinansierade skolan.

I ett sådant system är följande inte bara rimligt, det är helt rätt: Mellan 2016 och 2019 gick Engelska skolan med 700 miljoner i vinst och Academedia med 2 miljarder i vinst. Av de hamnade 46 respektive 139 miljoner kronor i aktieägarnas fickor. Pengar som kommer från våra skattepengar och som var menade att gå till barns och ungdomars utbildning.

SVT Agenda i söndags påminde om den tragikomiska detaljen att när Bildt-regeringen införde friskolereformen 1992 ville man jämna ut villkoren mellan friskolor och kommunala skolor genom att friskolorna endast fick 85 procent av skolpengen. Kommunen har ett större ansvar, så kommunen ska ha mer pengar var tanken. Men 1994 höjdes ersättningen till friskolorna av Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet.

I den debatt som sedan fördes i Agenda-studion mellan utbildningsminister Anna Ekström (S) och Kristina Axén Ohlin, Moderaternas utbildningspolitiska talesperson, tydliggjordes ännu en gång att det är svårt att behålla fokus på just vinstfrågan. När Kristina Axén Olin får frågan från programledaren Camilla Kvartoft varför man inte kan ha friskolor men utan att de ska kunna ta ut vinster är svaret typiskt undflyende ”Man ska ha bra skolor. Det viktiga är att barnen får godkänt, inte vem som driver vilken skola.” Inget svar på frågan, för det finns inga rimliga argument för vinster i skolan.

De retoriska knep som används från vinstförespråkarna är ämnade att förvilla debatten för att få det att handla om att valfriheten är hotad.

Frågan ”Är det bra eller dåligt med friskolor” är felställd, för det finns gott om friskolor som inte är vinstdrivande utan ideellt drivna, skolor som satsar på behöriga lärare och elevstöd. ”Vad gör vi åt de skolor som inte har kö, som ingen vill gå på – ska vi tvinga våra barn att gå där?” besvaras såklart inte med ”Vi löser det genom att ge våra skattepengar åt aktiebolagen”. De retoriska knep som används från vinstförespråkarna är ämnade att förvilla debatten för att få det att handla om att valfriheten är hotad. Det är inte bara fånigt, det är tröttsamt och fördummande.

Hur svårt ska det vara att förstå att om skattepengar går in i skolan, ska skattepengarna stanna i skolan? Väljarna förstår det, oavsett färg – om politikerna vägrar förstå det behövs det kanske nya politiker.

Läraren Filippa Mannerheim har med rätta i en debattartikel anklagat alla politiska partier för att ha bidragit till den världsunikt dåliga situation vi har idag. Det finns ingen som står utan skuld. Det finns inte heller något som hindrar att politikerna gör om och gör rätt.

Stefan Löfven, innan han blev statsminister, var tydlig i en debattartikel i Aftonbladet 2014: ”Nya fristående skolor som vid ansökan om att få starta väntas bidra till en ökad skolsegregation ska inte ges tillstånd. Elever och föräldrar ska också fortsättningsvis kunna välja skola, men riskkapitalbolag ska inte längre fritt kunna etablera fristående skolor. Ingen bolagsägd skola ska kunna göra vinst på att skära ned på antalet lärare eller andra viktiga delar i verksamheten. Lärartäthet och andra kvalitetsrelaterade kostnader ska regleras.” Det är dags för samma tydlighet i regeringsställning.

Förbjud aktiebolag som skolhuvudmän eller ta bort vinstmöjligheterna. Aktiebolagens främsta, om inte enda, mål med verksamheten är att gå med vinst, inte att utveckla skolan som samhällsinstitution eller att ge eleverna likvärdiga möjligheter att klara skolan. I en skattefinansierad välfärdsverksamhet är det självklart att varje krona används till den verksamhet ersättningen är ämnad för. Skolpengen ska gå till skolan, inget annat.