Moderaterna blundar för elevers olika förutsättningar

ledare Det är ett faktum att det spelar roll om eleverna kommer från studievana hem eller inte. Vad Kristina Axén Olin än anser om den saken.

»Varför levererar Moderaterna bara plattityder i skoldebatten?«
Så löd frågan på tämligen högerlutande Göteborgspostens ledarsida tidigare i höst.

Frågan illustrerades med en bild på Moderaternas skolpolitiska talesperson Kristina Axén Olin. I måndags var hon med i panelen på ett seminarium om friskolors resultat i PISA, arrangerat av Svenskt Näringsliv. Hemmaplan alltså, och en panel helt utan politiska motståndare.

I vardagliga diskussioner om skolan är det här inget konstigt.

Som avslutning fick Kristina Axén Olin frågan »Vad ska vi göra med svensk skola?«.  Hon började med att berätta vad hon inte ville. Hon ville inte göra något som kunde försämra villkoren för friskolorna. »Det finns säkert saker man kan göra när det gäller friskolereformer och annat, men det är väldigt, väldigt sekundärt för mig.«
Så vad ville hon göra istället?
»Jag vill att alla barn ska gå i en bra skola.«
Någon däremot?

Lite tidigare fick hon frågan vad hon skulle göra om för att fler skulle nå målen om hon var skolminister. Med tanke på hennes position som skolpolitisk talesperson är det såklart en högst relevant fråga. Hon kan faktiskt vara utbildningsminister redan i nästa vecka. Kristina Axén Olin valde på ett häpnadsväckande sätt att ifrågasätta den socioekonomiska bakgrundens betydelse för barns möjligheter att lyckas i skolan. Så här sade hon:

»Jag köper inte riktigt det här med socioekonomiskt, att det skulle på något sätt vara en faktor som gör att det inte är möjligt. För det stämmer ju inte. Det finns ju alla möjligheter, även barn med socioekonomiska bakgrunder, vad nu det är, att klara skolan. Jag tycker att det är för mycket trams i Sverige.«

För säkerhets skull förstärkte hon ”socioekonomiska bakgrunder, vad nu det är” med ett citattecken i luften.

Det är mycket illavarslande. Flera rapporter och studier har visat att föräldrarnas utbildningsnivå och inkomst spelar en stor och ökande roll för skolresultaten. OECD har kritiserat vårt skolsystem för att vi har färre erfarna och behöriga lärare på skolor där eleverna har mindre gynnsam socioekonomisk bakgrund. Sveriges Ingenjörer visade så sent som i våras hur barn med föräldrar som saknar högre utbildning missgynnas i skolan. De får inte får samma chans att lyckas i matematik som andra och det får konsekvenser för både individer och samhälle.

I vardagliga diskussioner om skolan är det här inget konstigt. Utbildningstradition spelar roll. Att barns ordförråd påverkas av hur mycket föräldrarna läser med dem är ett okontroversiellt påstående. För ett barn som inte kan få hjälp av de egna föräldrarna med matematiken spelar det roll om grannskapet eller bekantskapskretsen befolkas av professorer och ingenjörer eller av vuxna som saknar eftergymnasial utbildning. Materiella förutsättningar spelar roll. Barn som inte får ordentlig frukost hemma klarar skoldagen sämre. Barn som bor trångt eller saknar dator och bredband har svårare att göra läxor eller klara distansundervisning.

Det här är närmast självklarheter. OECD, forskare, Skolverket och flera statliga utredningar pekar alla på behovet av åtgärder för att motverka och begränsa effekterna av segregation baserat på socioekonomisk bakgrund. När Friskolornas Riksförbund för tre år sedan kallade detta för att ”skuldbelägga elever” var det en ytterlighetsposition i debatten som få tog på allvar. Nästa vecka kan den sortens tänkande flytta in på utbildningsdepartementet. Moderaternas kandidat till utbildningsministerposten ifrågasätter den socioekonomiska bakgrundens betydelse.