Bild: stock.XCHNG

Det var bra att regeringen i går beslutade att höja insättningsskyddet i bankerna till 500 000 kr. Men när ska man visa samma handlingskraft när det gäller den offentliga indoktrineringen om hur fantastiskt bra och pålitliga finansmarknaderna är?

Finansmarknadskramarna i den tidigare s-regeringen, typ Erik Åsbrink, och hans motsvarighet idag, Mats Odell, har ett gemensamt. De anser att vi medborgare är på tok för misstrogna mot börs, banker och finansinstitut av olika slag, och att det krävs en finansiell uppfostran. För att göra en parallell till en berömd film av Stanley Kubrick om atombomben: vi måste sluta ängslas och lära oss älska finansmarknaderna.

Nu kan man tycka att denna folkliga misstänksamhet är befogad, med tanke på alla börskrascher och bankkriser vi haft de senaste åren. Men föreställningen, att det är folket det är fel på, har utvecklats vidare av det under Mats Odell lydande finansmarknadsrådet.

Våren 2007 kom rapporten "Samlad satsning på finansiell sektor", där rådet föreslår en stor satsning på att folkbilda allmänheten och genom tillägg i skolans kursplaner vill "öka förståelsen" för att vi behöver en "en stark och innovativ finansmarknad".  Förslaget mottogs med entusiasm av Odell.

Försöken att indoktrinera i dessa frågor stannar inte här. Samtidigt med den finansiella härdsmältan pågår i Stockholm just nu en SIDA-kurs, där ett antal deltagare från Balkanländerna ska övertalas att i sina länder införa ett pensionssystem av svensk typ.

Detta trots att vårt PPM-system visat sig vara väldigt skakigt. Också med tanke på den pågående finanskrisen är dessa SIDA-kurser – som pågått sedan 2005 – djupt omoraliska. De som, med rätta, tycker det är vanskligt att sätta pensionstillgångar på börsen när kurserna på en dag faller med 7 %, ska övertalas – en punkt i kursprogrammet heter just "att skapa konsensus".

Kursverksamheten på SIDA sker i regi av konsultfirman BICON, som startats av Björn Wolrath, känd för att nästan ha knäckt Skandia på våghalsiga fastighetsaffärer, som i sin tur grundlade den svenska bankkrisen 1991.

Den här trafiken, där staten gör sig till megafon och medintressent för just de spekulativa intressen, som håller på att knäcka den globala ekonomin, måste omedelbart upphöra.

Om finansmarknaden vill återvinna sitt förlorade förtroende, kan det bara ske genom vad man faktiskt gör. Inte via indoktrinering i skolorna eller genom kampanjer, som skattebetalarna – finansmarknadernas kanonmat -tvingas betala.