Bild: stock.xchng

Bögar som hittas slaktade på soptippar med genitalierna bortskurna, andra som torteras till döds genom att de tvingats svälja dos efter dos med laxerande medel efter att deras anus limmats ihop. Hundratusentals människor som lever i ensamhet, där även vardagliga kontakter med andra människor alltid innebär en risk att avslöjas och därmed hamna på listan över tänkbara måltavlor.

Human Rights Watchs rapport "They Want Us Exterminated" – Murder, Torture, Sexual Orientation and Gender in Iraq", visar hur homosexuella män i Irak utsätts för metodiska övergrepp och mord av beväpnade milisgrupper medan polis- och domstolsväsende tittar åt andra hållet. Ändå fortsätter Sverige att utvisa homosexuella irakier.

Samtidigt lånar folkvalda representanter – tillsammans med tjänstemän på Migrationsverket – glatt ut sig till Prideparaden i Stockholm varje år. Det är förmodligen tänkt att vinna lätta hbt-poäng, men sett till hur Sverige behandlar flyktingar från länder där de riskerar att mördas eller torteras för sin sexualitet eller könsidentitet ger deltagandet minst sagt en fadd eftersmak.

RFSL och Amnesty har under flera år riktat skarp kritik mot hur Migrationsverket gång på gång underkänner homosexualitet som asylskäl – trots att den sökande riskerar att mötas av våld efter utvisningen. Hanteringen av asylsökande hbt-personer visar på ett plågsamt sätt var frontlinjen går i kampen mot homofobi och heterosexism även i Sverige. Att anse att man som homosexuell får finna sig i att leva i ett land som förbjuder homosexualitet genom att i alla situationer dölja sin sexualitet kan bara tolkas som att mänskliga rättigheter framför allt är heterosexuella rättigheter.

Utslagen i processerna är dessutom allt annat än förutsägbara. Till exempel visar en genomgång av Dagens Nyheter att det är lättare för somalier att få permanent uppehållstillstånd om deras ärende hanteras i Göteborg i stället för i Malmö eller Stockholm. Detta trots att migrationsdomstolarna kom till just för att göra asylförfaranden mer rättsäkra.

De generella svårigheterna för hbt-personer att få asyl är däremot helt logiska om man ser till den hållning som präglat migrationspolitiken sedan invandringen reglerades lagom till lågkonjunkturen 1967 – att lägga ribban så pass högt att människor avskräcks från att komma hit. Det är en politik som Moderaterna och Socialdemokraterna genom åren har gjort upp om.

Här öppnar sig världens chans för Socialdemokraterna att göra avbön från sin tidigare så hårda linje. Om de bara har modet att tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet utforma en migrations- och asylpolitik som på allvar tar hänsyn till mänskliga rättigheter.