Räkna inte med blind lojalitet

Ledare Det verkar bli skifte i vem som har makten över Stockholms sjukvård, och sjukvårdsuppropet lägger ned, men räkna inte med att de anställda tänker på något annat än kvalitén i vården. 

I dagarna meddelade Stockholms sjukvårdsupprop att man stänger butiken efter nästan tre år av akut opinionsarbete. Kampanjen, som inleddes när de redan underbemannade akutsjukhusen hotades av varsel under hösten 2019, lyckades stoppa varslet och få massor av människor att demonstrera på gatorna mitt i vintern.

 “Patienter dör i onödan”, sa  Akil Awad, ST-läkare och en av initiativtagarna till upproret på bästa sändningstid till Anna Starbrink (L) regionråd för hälso- och sjukvården i Stockholm. Sedan dess har kampanjen fortsatt med debattartiklar, en bok, poddinslag och intervjuer. Inför valet i år köpte vårdpersonal tunnelbaneannonser för att vittna om farorna med en dålig sjukvårdspolitik. Det var både dystopiskt och inspirerande.

Vittnesmål har visat sig vara svårslaget som opinionsverktyg

Intresset för att vården ska fungera är inte nytt. Se bara på framgången för tv-serier som den fenomenala This is gonna hurt, baserad på läkaren Adam Kays dagboks­anteckningar från tillvaron som AT-läkare. Det är galghumor från en kommunal förlossningsklinik i London. En hel säsong handlar om privatiseringsdebatten.

Men trots träffsäkra skildringar har det varit svårt att formulera en begriplig politisk slogan om akutsjukvårdens kris. Vårdpersonalens röster väckte ett intresse för sjukvårdsfrågor som annars kan fintas bort i träiga debatter om regionstyre eller förstatligande.  Sjukvårdsupproret kunde konstatera att det fanns en stor okunskap bland väljarna kring vem som styrde sjukvården i olika regioner och klargöra intressekonflikterna.

Vittnesmål har visat sig vara svårslaget som opinionsverktyg. 1 900 vårdanställda har vittnat. De mest erfarna kollegorna lånade ut sina ansikten och röster. Det är svårt för lyssnaren att värja sig då. Samtidigt finns inget överspel eller några sentimentala politiska poänger.  Stockholms sjukvårdsupprop har lyckats med mycket som  är svårt med opinionsbildning.  Informationen var saklig samtidigt som den var känslosam. De vårdanställda kunde bidra med en expertis som inte kändes som översitteri. Det var tydliga med att de vittnade, och att valet var väljarnas.

Region Stockholm bytte förmodligen färg förra helgen. Att regionen hade ett överskott på 1,8 miljarder efter 2021, samtidigt som vårdskulden gentemot patienterna hade tickat iväg och personalen arbetade under orimligt snåla förhållanden, har inte verkat särskilt förtroendeingivande för det nu avsatta styret.

Men Stockholms sjukvårdsupprop har alltid stått över valrörelser och har ingen explicit partitillhörighet. De regionpolitiker som nu tar över kan absolut inte räkna med blind lojalitet.

Läkarna som har deltagit har varit tydliga med att de vill vara de svagaste patienternas företrädare. Viljan att effektivisera sjukvården har lett till en paradoxal situation där patienter med stora behov och lite makt får för lite vård medan valfrihet och bekvämlighetsåtgärder för relativt friska prioriteras. Nätläkare, närakuter och vårdval är dyrt, att administrera dem kostar, och helt plötsligt hade man inte råd med det viktigaste. 

Eller om man så vill: inte råd att följa hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf om att vård ska gå till den med störst behov. I en överbelastad akutsjukvård riskerar personalen att missa svåra tillstånd när det verkligen gäller. Effektiviseringsåtgärderna har genomförts med andra hänsyn än de sjukaste patienternas i åtanke. Vittnesmålen visar gång på gång att läkarna och deras patienter får ta smällen.

Vården var en av väljarnas viktigaste valfrågor. Det är också ett område där nästan all utveckling går tvärtemot vad folk vill. Tiden verkar vara övermogen för bra opinionsarbete. Tack vare Stockholms sjukhusuppror hölls många människor mer informerade och engagerade.