Bild: stock.XCHNG

Det är svårt att missa den välregisserade och skickligt drivna kärnkraftskampanj som just nu pågår. Finansierad av näringslivet, stödd av högröstade aktörer i den berörda industrin och dess fackförbund. Det är en sak att dessa aktörer satsar stort på en fråga som enbart gynnar deras sak. Men en helt annan att de stora medierna sväljer budskapet från dem utan vidare granskning.

På nyhetsplats låter Dagens Nyheter skribenten Henrik Brors i en så kallad "analys" basunera ut att sex av tio vill ha nya reaktorer. Men den undersökning som han bygger rubriken på säger något helt annat – att motståndet mot kärnkraften har ökat.

Bilden som sprids är att Mona Sahlin har bytt fot och går emot sitt eget parti, när det i själva verkat är Maud Olofsson som har drivit sitt parti till att byta ståndpunkt. Centerpartiet kommer undan och fokus är på Mona Sahlins så kallade "protektionism". I själva verket är den elintensiva industrins tänkta nya kärnkraftverk betydligt mer protektionistiska, eftersom den nya elen verkar vara till bara för de egna, inga andra.

Det är tydligt att den borgerliga alliansen hade bråttom att komma överens om kärnkraften, inte för själva sakfrågans skull utan för att slå in en kil i den rödgröna oppositionen. Varför skulle de annars göra detta nu, trots att de i början av mandatperioden lovade status quo – varken nya reaktorer eller nedläggning av några.

De socialdemokrater som är engagerade i Nätverket för Framtidens Energi låter sig användas av borgerligheten i ett utspel som inte nödvändigtvis kommer att ge nya reaktorer, utan handlar om att få de rödgröna att framstå som icke trovärdiga. Det sägs att Socialdemokraterna sitter i knät på Miljöpartiet, men det är fel. Socialdemokraterna har länge stått bakom en avveckling av kärnkraften.

Och än en gång: Det är en sak att de borgerliga agerar i eget intresse i dagens övertaktiserade politiska klimat eller att fackförbunden i den elintensiva industrin hakar på. Men en helt annat att medier i stället för att granska överenskommelsen går i regeringens ledband.

I stället borde de relevanta frågorna ställas: Hur skapar nya kärnkraftverk om 20 år nya jobb i dag? Kommer det ens att bli några nya kärnkraftverk? Varför har de nya reaktorerna i Finland kostat mycket mer än planerat och blivit försenade? Blir elen verkligen billigare? Är kärnkraft ett hållbart energislag? Vad tjänar egentligen de som arbetar i industrin på det här?

Frågor som är långt mer brännande än den om hur Sahlin, Ohly och Eriksson/Wetterstrand ska komma överens i en fråga som de redan är överens om. Nyhetstidningen Fokus är det enda välkomna undantaget i mediernas fördumning av frågan.