Nej, det är ingen lösning på kriminaliteten

Ledare Regeringen går från ord till handling för att minska rättssäkerheten, för brottsligheten bekämpas inte med symbolpolitik.

Några ord i Tidöavtalet är på väg att bli konkret politik, och som väntat är det på det kriminalpolitiska området regeringen lägger fram nya förslag bara några månader efter regeringsskiftet.

Det var trots allt gängkriminaliteten som var en av de centrala frågorna i valrörelsen. En av de frågor som sannolikt tippade över majoriteten till det blåbruna blockets fördel.

Det finns saker i de nya förslagen som är bra. Det ska omedelbart sägas. Extra pengar till Bris, Brå och stödtelefonlinjen för barn är vettigt, om än åtgärder på marginalen. Det är säkert rimligt att socialtjänsten får bättre möjligheter att gripa in utan föräldrars medgivande vid yngre år än i dag. Och det är viktigt att kommunerna tar sitt ansvar för det förebyggande arbetet eftersom skolan, socialtjänsten och fritidsverksamheten, som är viktiga för att stoppa nyrekryteringen till gängen, är kommunala frågor. Men det sistnämnda kräver ju att kommunerna också tar det ansvaret och där har regeringen ganska få möjligheter att kontrollera att så blir fallet.

Den ökade gängbrottsligheten är ett akut samhällsproblem

Det går inte att undvika tanken att Kristerssons regering gör det lite lätt för sig när de säger att de förebyggande åtgärderna är någon annans business.

Så de enda två konkreta förslagen var dels att ge Tullverkets rättschef uppgift att utreda hur och var visitationszoner ska införas. Tanken är att de som ingår i gäng aldrig ska känna sig säkra. När som helst kan de stoppas och visiteras för att söka efter vapen och droger. Problemet är bara att det enligt de flesta undersökningar i ämnet också leder till att helt oskyldiga stoppas och visiteras. Att allt fler i de områden som kommer bli aktuella (det blir inte Danderyd och inte Vellinge) kommer att känna rädsla för och agg emot polisen.

Det kan inte leda till något bra.

Det andra förslaget handlade om att införa möjligheten att använda anonyma vittnen i svenska rättssalar. En samlad juridisk expertis har dömt ut förslaget. Det ger inget resultat eftersom bevisvärdet av ett anonymt vittne är för lågt.

“Den dystra sanningen är att anonyma vittnen å ena sidan försämrar rättssäkerheten och andra sidan är ett närmast värdelöst verktyg”, konstaterar Oisín Cantwell i Aftonbladet.

Det är lätt att hålla med.

Den ökade gängbrottsligheten är ett akut samhällsproblem. Jag har själv varit nära två gängmord under de senaste åren och personer i min familj har blivit vittne till ytterligare ett. Jag inser på ett mycket personligt plan att vi inte kan ha det så här. Och ja, jag anser att gängkriminella måste bort från gatan under rimlig tid.

Men jag inser också att symbolpolitik inte kommer lösa problemet. Verkliga lösningar kommer ta tid och kräva betydligt större konkreta satsningar på det förebyggande arbetet.