Replik Att tro att palestinier längtar efter en tvåstatslösning är naivt. I Israel har man inte råd att vara naiva. Det skriver Kristofer Åberg, ordförande för Socialdemokratiska Israelvänner i en replik.
Tro och solidaritet skriver 28/11 om att sätta ökad press på Israel. Det är dessvärre en märklig naivitet att tro att palestinier längtar efter den ofta nämnda tvåstatslösningen. Undersökningar visar tvärtom att en klar majoritet motsätter sig den. Halva befolkningen vill återgå till intifadan (den senaste dödade över tusen israeler med sina grymma självmordsdåd).
En tvåstatslösning måste innebära ”land mot fred” – inte ”land mot terror”.
I Israel har man inte råd att vara naiva. Alla känner någon som drabbats av terrorismen, och man lyfter också fram tidigare val som varnande exempel. När Israel drog sig undan i Libanon tog Hizbollah över. De hotar nu Israel med hundratusentals raketer. När Israel utrymde bosättningarna i Gaza fick Hamas makten. Bara under förra året avfyrade de tusentals raketer mot Israel. Nu resonerar vanliga israeler att om de upphör med kontrollen över Västbanken, då kommer samma sak hända där. Då når de iranska raketerna Israel på ett sätt som Islamiska Jihad bara kunnat drömma om. En tvåstatslösning måste innebära ”land mot fred” – inte ”land mot terror”.
Det många kämpar för istället är ett Palestina ”from the river to the sea”. Det är samma kamp som Arafat drev på 70-talet: ”Vi vill inte ha fred, vi vill ha seger. Fred för oss innebär att Israel förgörs, inget annat.” I den lösningen krävs även en etnisk rensning på icke önskvärda judar. Författaren Sune Persson uppger att 90 procent av judarna skulle tvingas ”flytta tillbaka dit de kom ifrån” (som många palestinier uttrycker det). 93 procent av palestinierna hyser antisemitiska ståndpunkter och palestinsk ”public service” sänder barnprogram om att döda alla judar. Tro och solidaritet kan alltså skatta sig lyckliga att Amnesty inte utrett apartheidstatus för andra än den eviga syndabocken Israel.
Eftersom israeliska högerns främsta argument är ”Det finns ingen fredspartner.” – då vore det väl utmärkt om Tro och solidaritet kunde få fram denna partner? Att ensidigt attackera Israel hjälper uppenbarligen inte. Istället för denna destruktiva attityd till freds- och konfliktlösning – varför inte lägga energin konstruktivt på att få en övertygande majoritet palestinier att inte eftersträva att Israel ska förgöras med våld? Som Palestinavänner borde det väl finnas chans till positivt inflytande?
När det är på plats kan det israeliska samhället hamna i samma sits som tidigare – med hundratusentals personer som demonstrerar för fred. När kommer Kukka Salam, Eneroth och Hammarberg att kunna gå i en sådan fredsmarsch i Ramallah?
Kristofer Åberg, ordförande Socialdemokratiska Israelvänner
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
