Ledare Den politiska dagordningen kan ändras på nytt innan valet men en sak är säker: Moderaterna går till val på att ge luft till politikens mest primitiva instinkter.

I dag samlas moderater från hela Sverige för att, under vinjetten ”Sverigemötet”, rusta partiet inför valrörelsen. Medlemmar från hela landet ska slipa kommunikationen, höra Kristerssons linjetal och i bästa fall bli peppade inför valarbetet.

Fast det skaver. Ordentligt.

De senaste åren har kretsen kring Kristersson envist projicerat bilden av en handlingskraftig partiledare som inte viker när det blåser. Som när partiet lanserade en kampanj där en jaktklädd Ulf Kristersson, med fast blick mot kameralinsen, utropar ”stärk gränsen”. Med förhoppningen att skapa ett gemensamt regeringsalternativ till höger har Moderaterna successivt klivit allt närmare Sverigedemokraternas flykting- och migrationspolitik. Det liberala idégods som under många år löpte genom partiets politiska program har hamnat i bakgrunden.

Socialdemokraterna delar numera förstaplatsen med Moderaterna i försvarspolitiken 

Men att bli Tuff-Uffe med hela svenska folket har visat sig vara knivigare än väntat.

Sedan Magdalena Andersson tillträdde som statsminister har problemen hopat sig för det gamla högerpartiet. Medan Andersson blivit alltmer populär bland väljarna har Kristersson famlat efter en strategi. Moderata företrädare har flaxat om lite vad som helst i hopp om att det ska funka.

Krigets katastrof i Ukraina har gjort uppförsbacken än brantare. Socialdemokraterna når upp till det högsta väljarstödet på åtta år. I den senaste upplagan av Medieakademins Förtroendebarometern tappar M i förtroende medan S ökar kraftigt. Och i Novus sammanställning över vilka partier väljarna har störst förtroende för i politiska sakfrågor delar Socialdemokraterna numera förstaplatsen med Moderaterna i försvarspolitiken.

Desperationen i de moderata leden har blivit lika uppenbar som pinsam. Efter att under flera år tävlat med SD om den hårdaste flykting- och migrationspolitiken tvärvände partiet strax efter den ryska invasionen av Ukraina. Nu är det plötsligt aktuellt att öppna för ett ”kraftigt ökat flyktingmottagande”. Förra veckans löfte om en svensk Nato-ansökan vid en moderat valseger viftade undan decennier av försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete.

Det vore galet att redan nu våga sig på tvärsäkra profetior om valrörelsen. Opinionsmätningar är i bästa fall en fingervisning. Helt andra frågor kan dominera, svensk politik kan få nya konturer. Men en sak är säker: Moderaterna går till val på att ge luft till politikens mest primitiva instinkter.

Snarare än att leva upp till stundens allvar reducerar Ulf Kristersson svensk säkerhetspolitik till en lek. Snarare än att, med stöd av partiets historia och ideologi, formulera en självständig högerpolitik vägleds Moderaterna av reaktionär populism och opportunism.

Och snarare än att kliva in i valrörelsen med tydlig idé om hur Sverige ska ledas försöker Kristersson locka väljare med rök och speglar.