Hanna Nyberg, Ulrika Hyllert och Stephen Lindholm.

debatt Mod har blivit en allt viktigare egenskap för yrkesverksamma journalister. Nu släpper vi en nyutgåva av Stieg Larssons handbok som handlar om hur journalister kan hantera hot, skrämseltaktiker och misstänkliggöranden, skriver företrädare för Journalistförbundet.

För att bli en bra journalist krävs många goda egenskaper. De senaste åren har en egenskap blivit allt viktigare. Det handlar inte om förmågan att berätta en historia eller att hänga med i den nya tekniken – det handlar om mod, skriver Journalistförbundet.

 Den enkätundersökning som gjordes bland Journalistförbundets medlemmar 2019 visar att nästan 30 procent av journalisterna hade hotats under de senaste 12 månaderna. Många av Journalistförbundets medlemmar vittnar om att relativt vardagliga frågor kan rendera i hot. Men det är ett ämne som sticker ut. De journalister som skriver om migrationsfrågor får nästan räkna med hot, och särskilt de som bevakar högerextrema miljöer.

I dag släpper Journalistförbundet en nyutgåva av Stieg Larssons ”Överleva deadline – Handbok för hotade journalister”. Men varför ge ut en gammal handbok så här 20 år senare? En av anledningarna är att vi hoppas att den ska ingjuta mod i våra medlemmar som jobbar med att bevaka tuffa ämnen, och då särskilt i dem som får motta det som Stieg Larsson kallar ”Hot med politiska förtecken”.

I boken finns praktiska råd om allt från att lära sig att upptäcka bilbomber till hur man ska tänka kring att informera familjemedlemmar om hotbilden. Boken innehåller också en genomgång av hur Stieg Larsson såg på frågor som ”Massmedia ’generell fiende’ för högerextrema grupper” och ”Nazistiska konspirationsteorier om massmedia”.

Under 00-talet dödades 996 journalister och under 10-talet 970 journalister.

Genom att beskriva de drivkrafter som ligger bakom hoten blir det tydligt att de metoder som används för att skrämma och misstänkliggöra journalister är långt ifrån nya. De har funnits i olika former och skepnader genom tiderna och mycket känns igen, till exempel konspirationsteorier om att media är en del av det så kallade etablissemanget och att media döljer sanningar. Det är ett demokratiskt problem som vi som yrkesförbund aldrig kan acceptera.

I bokens sista kapitel med rubriken ”Världens farligaste yrke” gör Stieg Larsson en internationell utblick. Han påminner om att pressfriheten på de flesta håll i världen är betydligt sämre än i Sverige. Han berättar bland annat om hoten mot den brittiska antifascistiska tidskriften Searchlight som Stieg Larsson också skrev för.

Boken innehåller statistik från Internationella journalistfederationen, IFJ, över antalet journa­lister som dödades i tjänsten under 90-talet. Det stora antalet konflikthärdar pekas ut som en förklaring till att hela 662 journalister dödades under perioden. Stieg Larsson konstaterar att ”Någon förbättring av statistiken för år 2000 kan ej skönjas.” Och någon förbättring skulle det inte heller bli. I den nya upplagan finns ny statistik som visar att siffran steg betydligt de kommande två decennierna. Under 00-talet dödades 996 journalister och under 10-talet 970 journalister.

Även om ”Överleva deadline” bitvis är nedslående finns det något hoppingivande över den. Vår förhoppning är att journalister som läser ”Överleva deadline” idag ska kunna ta till sig inte bara av de handfasta tipsen, utan också bli stärkta och modigare av vetskapen om att vi har tagit oss igenom liknande prövningar tidigare.

 

Ulrika Hyllert, ordförande, Journalistförbundet
Hanna Nyberg, ordförande, Journalistförbundets yttrandefrihetsgrupp
Stephen Lindholm, tf ordförande, Journalistförbundets yttrandefrihetsgrupp