Nyamko Sabuni kämpade i motvind med att få upp hedersförtryck på den politiska dagordningen. I dag tas frågorna på allvar, men fortfarande saknas tillräckliga åtgärder.

»Jag gick in i politiken därför att jag var missnöjd med hur integrationspolitiken fungerade, därför att jag var förbannad på att väldigt många människor i vårt land möts av diskriminering, därför att jag var rädd för en tilltagande främlingsfientlighet och rasism«.

Så sa dåvarande jämställdhetsminister Nyamko Sabuni från dåvarande Folkpartiet för fyra år sedan, när hon i januari 2013 lämnade sin post som jämställdhetsminister.

Tre år tidigare hade hon också varit integrationsminister, men integrationsfrågorna togs 2010 bort från hennes bord, utan att hon fick besked om varför berättar hon i P1-morgons intervjupodd. Nyamko Sabuni tror att det var för att de frågor hon stred för ansågs kontroversiella då och säger att det under hennes tid i riksdag och regering bedömdes att det bästa sättet att motarbeta Sverigedemokraterna var att inte prata om frågor som SD själva lyfte, för att inte, om än ofrivilligt, styras in i deras polariserande rasistiska retorik.

Hon gjorde en annan bedömning och drev frågor som förbud av religiösa friskolor, krav på språkkrav för svenskt medborgarskap och framhärdade i att sätta de politiska strålkastarna på hedersvåldet mot kvinnor.

Det är intressant att lyssna på den korta intervjun där Nyamko Sabuni slår fast att visst har det hänt en hel del när det gäller att kunna prata om hedersproblem, men att det fortfarande görs för lite. Fram till att hon bad Ungdomsstyrelsen göra en kartläggning av hedersproblematiken, som visade att 70 000 unga (16-25 år) riskerade tvångsgifte, anklagades hon, Nalin PekgulAmineh Kakabaveh och andra för att prata om saker som inte kunde bevisas.

Integrationsfrågorna togs 2010 bort från hennes bord, utan att hon fick besked om varför.

I dag tar man problemen på allvar, men vidtar inte tillräckliga åtgärder. Aftonbladets granskning av hedersförtrycket i Sverige utifrån 200 rättsfall mellan januari 2015 och april 2017 ger en skrämmande bild av flickor och kvinnor som på grund av en så kallad hederskultur misshandlas, dödshotas, knivhotas/knivskärs, hotas med att giftas bort/gifts bort mot sin vilja, förvägras välja vänner såväl som partners, oskuldskontrolleras och spottas på. Bland annat. 240 000 unga beräknas leva under hedersförtryck i dag.

Nyamko Sabuni flyttade hedersfrågorna från integrationspolitiken och la det på jämställdhetspolitiken. Att det fortfarande görs för lite för att komma åt att flickor och kvinnor förtrycks kanske handlar om »att de som sitter i regeringen, såväl kvinnor som män, tycker det är mer intressant att diskutera jämställdhetsfrågor som rör den vita svenska medelklasskvinnan, än invandrade tjejer och kvinnor«, tror Nyamko Sabuni. Att frågan om andelen kvinnor i bolagsstyrelser dominerar jämställdhetsdebatten tycker hon är en gåta och en icke-fråga om det jämförs med hedersfrågor.

Att makt bör fördelas jämställt är ingen icke-fråga, men den måste kunna föras parallellt med att alla flickor och kvinnor ges den basala och självklara rätten att styra över sina egna liv. Hedersvåld specifikt och kvinnoförtryck generellt får aldrig accepteras.