Bild: stock.xchng

Det som göms i högkonjunktur kommer upp i lågkonjunktur. De nya moderaterna trodde att de hade skakat av sig sin mest nyliberala gren men nu sticker den ut hakan igen. Med det nymoderata uttrycket "välfärdens kärna" använder Thomas Idergard på Timbro krisen som förevändning för välfärdens utarmning. Han har undersökt hur kommunerna ska få sin ekonomi att gå ihop i dessa kristider.

Idergard har kommit fram till att en femtedel av kommunernas utgifter går till verksamheter inom kultur och fritid. Genom att kapa bort dessa budgetposter slipper kommunerna säga upp människor och/eller höja skatten och/eller begära mer pengar från regeringen. Tänk så enkelt allt är för Timbro! Varför ställa de komplexa och relevanta frågorna när man kan göra tvärt om? Varför titta på vad i välfärden som behöver förbättras när man bara kan amputera välfärden?

Antingen förstår Timbrohögern eller så vill de helt enkelt inte se detta: det offentliga har ett stort ansvar för kultur och fritid. Det hänger ihop med hälsa, medellivslängd, välstånd och välmående. Barn som inte ges möjlighet att hänga på fritidsgården hänger på stan. Ungdomar som inte ges möjlighet att idrotta söker sig till mindre hälsosamma sysselsättningar. Ett samhälle där få har råd att gå på musikskola eller en folkbildande kurs är ett fattigare samhälle – både själsligt och materialistiskt.

Men dessa, mer abstrakta samband, fungerar inte i Idergards och hans nyliberala gelikars extremt teoretiska och ekonomistiska syn på samhället och människan. De kan inte se att skattekronor på kultur och fritid också är sparade och intjänade skattekronor på sikt. De kan inte se att när det offentliga väl har tagit sin hand från detta, är det omöjligt att ta tillbaka. Är de beredda att riskera allt för rå ideologi?

Kristider är kristider och kommuner måste i dagsläget prioritera bland sina verksamheter. Att göra det enligt osthyvelsprincipen, det vill säga att alla verksamheter drabbas lika hårt, är enfaldigt och fegt. Att göra det enligt principen "allt som inte ger resultat i dag eller i morgon ska bort" är rent av korkat.

De olika satsningarna på kultur och fritid som räknas upp i debattartikeln i gårdagens DN ska ge sken av en absurd verklighet där oansvaret härjar fritt. Men de är exempel på ytterligheter och de är ryckta ur sina sammanhang. De är troligen budgeterade och påbörjade i högkonjunktur. Troligen ackompanjerade av framtidstro och nyanställda lärare/vårdare. Till skillnad från en lärare, som infinner sig direkt, tar det dock tid för en idrottssatsning att realiseras. Och ännu längre tid för den att visa samhället sin nytta.

Thomas Idergard inleder sin artikel med "Sveriges kommuner framstår just nu som den ekonomiska krisens största offer". Meningen är på alla sätt symtomatisk för Timbros syn på samhället. Det är kommuner som är offer – inte människor. Därför måste kommunerna skära ner och prioritera – oaktat hur det påverkar människor på kort eller lång sikt.