De rikaste släpper ut mest, därför är det rimligt att de också tar det största ansvaret.

Det extrema vädret är inte längre så extremt. Tvärtom tycks massiva eldstormar, rekordtemperaturer och snabba, destruktiva växlingar vara det nya normala.

I Siciliens huvudstad Palermo nådde temperaturen nyligen 47 grader, den högsta som uppmätts sedan de första mätningarna år 1791. För världen som helhet var juli månad den varmaste hittills, med dödliga värmeböljor och skogsbränder i bland annat Kanada och Grekland.

Förklaringen till rekordvädret entydig: den globala temperaturen ökar drastiskt för att mänsklig aktivitet eldar på utsläppen av växthusgaser. De senaste decenniernas varningar och försök att vända utvecklingen går med alla mått mätt på tok för långsamt. Sker inte en radikal och systematisk omställning blir konsekvenserna ödesdigra.

Det behövs också reformer för ekonomisk omfördelning

Enligt en forskningsstudie som publicerades i Nature förra veckan riskerar dessutom ett av våra viktigaste klimatsystem, Golfströmmen, att stängas av någon gång mellan 2025-2075. Det troligaste scenariet enligt studien är omkring 2050. Andra forskare har bemött resultaten med skepsis och menar att det är osannolikt att Golfströmmen kollapsar under det närmaste seklet. Blir scenariet verklighet får norra Europa extremt kalla temperaturer medan världen som helhet upplever antingen höjda vattennivåer, massiva skyfall eller uttorkning.

Med andra ord: det håller på att skita sig rejält.

I världshandelsorganisationen WTO:s årliga rapport återkommer begreppet polykriser för att beskriva de sammanflätade skiften som mänskligheten står inför. Att lösa klimatfrågan handlar inte bara om att få ned utsläppen och ställa om – det handlar också om att angripa den sociala och ekonomiska ojämlikheten.

Engelskans Gulf Stream råkar också vara på namnet på en av de största flygplanstillverkarna av privatplan. Målgruppen: de allra rikaste. Elon Musk äger exempelvis fyra Gulfstream G550, till ett uppskattat värde av 590 miljoner kronor.

Den som flyger med ett privatplan släpper ut mellan 10 och 20 gånger så mycket som en passagerare på ett kommersiellt plan. Ungefär 0,0008 procent av världens befolkning äger ett privatplan. Trots det genererar privatflygen i USA lika mycket växthusgaser som landets sammanlagda busstrafik.

De allra rikaste släpper ut mest, gör det allra grövsta avtrycket på klimatet. Därför är det inte annat än rimligt att de bär det största ansvaret. Omställningen får inte ske på miljardärernas premisser, där de ekonomiska strukturerna lämnas orörda och låg- och medelinkomsttagare betalar för kalset.

Allvaret kräver ett systemperspektiv där politiska aktörer, inte konsumenter eller privata aktörer, bär huvudansvaret för konkret förändring. Bindande överenskommelser för att strypa produktionen och konsumtionen av olja, exempelvis i linje med det så kallade Uppsalaprotokollet, är direkt avgörande. Men det behövs också reformer för ekonomisk omfördelning, som angriper koncentrationen av makt och förmögenheter.

Det räcker helt enkelt inte med lite lågintensivt klimatskammande, grönare mat i kassen eller företag som gjort grönvaskning till en konst. Ska vi fixa det här måste reformerna angripa klimatförändringarna – och klassamhället.