Thand Ringqvist är betydligt tydligare med sina prioriteringar än Liberalerna.
Centerpartiets ledare heter Elisabeth Thand Ringqvist.
Hon blir partiets tredje partiledare under 2025.
Gott så.
För många inom vänstern har Thand Ringqvist varit något av en mardrömskandidat. När hon kandiderade 2023, när Muharrem Demirok så småningom valdes, framställdes hon som ”högerkandidaten”.
Det förstår alla. Även Liberalerna, tror jag.
Ett skäl är hennes bakgrund i näringslivet. Hon har i flera omgångar arbetat inom PR-branschen och hon har varit VD för Företagarna, en intresseorganisation som bland annat arbetar för fri konkurrens och äganderätt, och hon har uppfattats som något av en hök när det kommer till att bevara den svenska skolmarknaden och marknaden för välfärdstjänster. När strejken på Tesla bröt ut skrev hon en debattartikel med partikollegan Jonny Cato där hon krävde att rätten för fackliga organisationer att vidta sympatiåtgärder skulle begränsas. Något som skulle vara ett kraftigt ingrepp i den så framgångsrika svenska modellen.
De där ståndpunkterna gäller å andra sidan för större delen av dagens Centerparti, som i dag profilerat sig som ett av de mest marknadsliberala partierna.
Mot den här bakgrunden har många ändå fruktat att Centern med Thand Ringqvist som partiledare skulle föra partiet närmare Tidö-partierna, kanske till och med öppna för att samarbeta med Sverigedemokraterna.
Men redan på presskonferensen efter att valberedningen meddelat att hon är deras kandidat slog hon fast att dörren till SD är stängd.
Det blir inget samarbete åt det hållet så länge SD är med i förhandlingarna. Än mindre går Centern under hennes ledning med på att ta in ytterhögern i regeringen.
Thand Ringqvist säger att det beror både på SD:s grundläggande värderingar, och på sakpolitik. Centern har helt andra förslag om till exempel klimatet.
Hon är därmed betydligt tydligare med sina prioriteringar än vad Liberalerna lyckats vara. Simona Mohamssons linje, att Tidö-samarbetet är bra som det är i dag men att SD inte bör ingå i en regering, är ju högst osannolik som parlamentarisk lösning efter valet 2026.
Det förstår alla. Även Liberalerna, tror jag. Dock oklart vad de drar för slutats av den insikten.
Hur förhandlingarna kommer te sig inom mitten-vänsterblocket är också svårt att se, givet de stora skillnaderna i ekonomisk politik mellan främst Vänsterpartiet och Centern.
Det har å andra sidan löst sig tidigare, både efter valet 2010 och det 2014. Finns det andra alternativa regeringsbildare än Ulf Kristersson som ledare för Tidölaget och Magdalena Andersson för det röd-gröna?
Just nu är det svårt att se något sådant och Thand Ringqvist kommer, trots beskedet om SD, att få ägna mycket tid fram till valet att svara på frågan vem av de båda partiet kommer rösta på som statsminister efter nästa års val.
Det är ofrånkomligt.
Nu är bemanningen i alla fall satt inför valrörelsen.
Låt oss därmed hoppas att landets småpartier har bytt partiledare så det räcker för det här året.
Jesper Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
