Vänsterpartiet har genomfört en mycket lyckad kongress där vi framstår som det parti vi är; ett starkt framtidsparti. Den bilden ska vi odla och förverkliga. Jag gick tidigt ut och tog ställning för Jonas Sjöstedt och hade gärna sett ett delat ledarskap. Det blev inte så. Nu ska bygga laget runt Jonas och det laget ska inte vara en flock utan ett lag.

Jag vill att vänstern tar nya tag: Politikens sakinnehåll, vår marknadsföring och vår organisation behöver ses över. De beslut som togs i Uppsala måste nå ut till varje partiförening och synliggöras. För det krävs nytänk och förändring av både det interna och externa arbetet.

Klassklyftorna växer och ungdomsarbetslösheten slår i taket. Vi lever i ett land där det borde finnas förutsättningar att bredda vänstern, vi lever i ett land där allt fler känner otrygghet, där villkoren har försämrats enormt på arbetsmarknaden. Den ekonomiska segregeringen drabbar arbetare, tjänstemän akademiker. Rädslan för arbetslöshet och fattigdom är utbredd. Vänstern ska vara ett parti för alla dem som har sett sina drömmar ätas upp av marknadens huliganer. Låt oss ta tillvara på den ilska som finns idag och ge människor en tro på att förändring är möjlig.

Vänstern måste bli mer inkluderande; för Ulla som jobbar i hemtjänsten och ser hur de äldre far illa, för Ricardo som inte få något jobb efter utbildningen och riskerar att bli långtidsarbetslös i det land där ungdomsarbetslösheten äter upp själen hos allt fler. För den arga läraren Sixten som ser att skolan inte ”fixar” att leverera en utbildning till arbetarklassens barn. Vänstern måste vara ett alternativ för fler och jag lovar förutsättningarna ökar i ett parti med bredd.

Att göra politik innebär för mig som parlamentariker att driva frågor som hör ihop med människors villkor och vardag. Driva frågor som berör och gör skillnad.

Bredda vänstern, bygg på mångfald inom partiet, bygg på de parlamentariker som varje dag arbetar utomparlamentariskt.

Se till att få en vänster som fler kan känna igen sig i.

Det finns alltid en fara i att de som styr ett parti eller en partigrupp blir för lika och tycker för lika. De som väljer att vara i intern opposition riskerar att stämplas ut eller ignoreras.

Ett lagarbete byggt på generositet och mindre prestige kommer att gynna det interna klimatet inom vänsterpartiet. Jag lovar.

Vi behöver en partisekreterare, partistyrelse och ett verkställande utskott som drar upp nya riktlinjer och tar nya steg för att bredda vänstern och bli mer inkluderande. Vi måste lyckas attrahera de unga, arbetarklassen och de som har allt och vinna på vår politik. För att göra det måste vi hitta en annan ton och inte vara så förutsägbara och akademiska.

Den politik vi ska bygga ska vara ”rotad” i människors vardag och gå att känna igen sig i.

Våra frågor måste ha relevans i hela Sverige. I ett land där klassklyftorna växer, fattigdomen ökar och ungdomsarbetslösheten är skyhög ska vänsterpartiet ta en större plats.
Vi i vänstern behöver göra en rejäl ”makeover” på alla plan liknande den Moderaterna gjorde 2002. Varenda sten behöver lyftas. Det måste vi göra tillsammans. Det finns inga trollkvinnor/karlar att tillgå. Vi har bara varandra, den kollektiva kraften. 2014 är det val. Då ska vi byta regering.

Karin Rågsjö, partistyrelseledamot Vänsterpartiet.