Inte en enda fiber av mig är högerpolitiskt dragen. Men efter att ha sett dokumentären om partiet som tog över makten i Sverige 2006 kan jag inte undvika insikten. Moderaterna är genier.
Det var halvvarmt ute den dagen jag gick över gatan och in i vallokalen på andra sidan. Året var 2006. Min dåvarande kille skulle också rösta, så vi gjorde sällskap. Ett halvår innan hade Göran Persson demonstrerat just där vi gick. Sundbyberg, som jag bodde i då, hade varit socialdemokratiskt fäste i evigheter. Precis som Sverige generellt sett, förresten.
Vi var båda arbetslösa då. Hoppade in och ut på ströjobb, greppade efter halmstrån, pluggade – för att få ekonomin att gå ihop. Jag frågade honom vad han röstat på. Han sa att han röstade på Nya Moderaterna, för att det behövdes något nytt. Förändring.
Han var långt ifrån ensam om den önskningen. Och den dagen var inte bara en del av slutet för vårt förhållande. Den dagen var också sista dagen för Socialdemokraternas ensamrätt på svensk politik och första dagen för en ny tid. Präglad av gammal höger i ny förpackning. På kvällen stod det klart. Regeringen skulle ändra färg. Gamla socialdemokrater skulle ut och Nya Moderaterna skulle in.
I går sändes dokumentären ”Förvandlingen” på SVT, om hur högern lyckades starta om, omförpacka och återuppliva sig. Och sedan ta makten. Jag tittade med skepsis. Och lämnades hänförd.
Inte en enda fiber av mig är högerpolitiskt dragen. Men jag kan inte på något sätt undvika insikten. Moderaterna är genier. Nej, givetvis inte alla moderater. Några stycken. Men några briljanta, oemotståndliga och magiskt fingerfärdiga högermän räckte för att en politik som bara gynnar någon ynka procent för en stor del av befolkningen skulle komma att kännas välbehövlig.
Vad hade vi i arbetarrörelsen att sätta emot det? En politik som gynnar den stora majoriteten. Som byggt Sverige och gjort det till vad det är. Ett folkhem, en välfärdsstat. Det borde vara så enkelt. Det är det inte.
Decennier av maktinnehav förvandlar rörelser och kamp till institutioner och byråkrati. Därför var Socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen chanslösa när högern vaknade. Därför ändrade Sverige politisk kurs. Gick över från den ena sidan till den andra – kommunicerad som samma sak men designad för att ändra allt från grunden.
Det är bara att inse.
Högern har lyckats med något som arbetarrörelsen i stort och Socialdemokraterna i synnerhet inte har lyckats med på väldigt länge. Att driva en rörelse, förändra inifrån och ändra riktning. Högern har ritat om kartan. Och även om man trixat med siffror har man ritat nya verklighetsbilder för folk, för väljarna, att låta sina liv utgå ifrån.
För det ska de hyllas.
För politiken ska de sänkas.
Och med den insikten i sinnet måste vi agera. Ta tillbaka inte först och främst den politiska makten utan förtroendet hos folket. Med den insikten måste vi måla en verklighet, vår verklighet. Med den insikten får vi aldrig igen låta högern styra kompassen eller mynta begreppen som ritar kartan. För det gör de i dag.
Vi är inte lika briljanta som konstruktionen bakom Nya Moderaterna är.
Men om vi verkligen vill kan vi nog bli det. Det behövs. För Sverige, i tiden.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
