Krönika Det är inte som att jag demonstrerar för att jag tycker det är kul. Jag demonstrerar för att jag inte har något val, skriver Sara Razi Ullah. 

Sedan oktober har det i princip varje lördag marscherat människor i Stockholm, liksom i många andra städer runtom i landet. Demonstrationstågen som ofta sträcker sig längs med flera gator är fyllda med tonåringar, barn, mammor och pappor med barnvagnar, farbröder och mormödrar, och allt däremellan. Många känner jag igen. Andra är här för första gången. Gemensamt är att vi skäms för Ulf Kristersson.

Ingen är här för att det är kul att spendera varje lördag med att gå utomhus i kalla, blöta, gråa Stockholm. Det är krävande att varje lördag gå och ropa slagord, lyssna på vittnesmål och berättelser från Gaza, och höra vuxna och barn vädja till Ulf Kristersson att ta ställning. 

“Ulf Kristersson you cant hide, you’re supporting genocide!.” ropar demonstranter.

Det är förkrossande att varje dag scrolla i telefonen och bevittna människors kroppar och IDF-soldaternas åtlöje åt ett Palestina i ruiner. Att dela bilderna, videorna, orden från palestinier som genomlider detta helvetet varenda dag. Att klippen aldrig tar slut, även när sociala medier gör sitt bästa för att censurera. 

Vi måste göra oss hörda på något sätt. Vi måste visa vårt motstånd mot Ulf Kristerssons totala likgiltighet inför palestiniernas lidande.

“Ulf Kristersson you can’t hide, you’re supporting genocide!” ropar demonstranter.

Om Ulf och regeringen bara visade ett uns av empati, ett uns av mänsklighet skulle vi inte behöva demonstrera mer. Det räcker inte att bara uppmana till ett humanitärt eldupphör. 

Det jag önskar är en statsminister som tar starkt avstånd från Israels ockupation av Palestina. Som står upp för fred, frihet och människors rättigheter, de värderingar som påstås vara svenska. 

Jag önskar ett Sverige som inte håller om någon terrorstat. Som faktiskt står för att mänskligt lidande inte ska ske oavsett om det är i Sverige, Palestina, Israel eller Ukraina. 

Det jag försöker säga är att vi inte borde behöva fortsätta demonstrera. Det borde vara självklart att stå upp mot Israels brott mot mänskligheten. Varför är det inte det?

Sara Razi Ullah, är praktikant på Dagens Arena och går Aftonbladets ledarskrivutbildning.