Krisen är så djup att IF Metall bör fortsätta vara negativa till lägre löner genom kortad arbetstid.

Hur klok är egentligen idén att mota nya varsel genom att införa korttidsvecka? Meningarna inom arbetarrörelsen skiftar.

Socialdemokraterna vill gärna ha en snabb lösning med regeringens medverkan, som liknar det avtal som Metall och Teknikföretagen slöts i mars 2008. Då sänktes arbetstiden och därmed lönen, vilket bidrog till att kanske rädda 15 000 jobb. Men IF Metall som förbund säger den här gången nej till tillfälliga krisavtal.

Skiljaktigheterna beror i första hand på olika bedömningar om hur djup den kommande ekonomiska krisen blir.

Den ytliga bilden är att det inte alls är lika allvarligt som 2008, att det kanske bara blir en kort konjunkturdoppning. Då skulle ett tillfälligt krisavtal kunna dämpa varselvågen, och arbetskraften skulle finnas på plats den dag efterfrågan ökar igen.

Men om det inte blir så? Efter valet i USA väntas en sammandrabbning mellan demokrater och republikaner om det gigantiska amerikanska budgetunderskottet.

The fiscal cliff, som den kallas, betyder att kanske 600 miljarder dollar i federala utgifter kan komma att dras in. Det innebär ett kraftigt fall i efterfrågan i en redan svag amerikansk ekonomi. Finansmarknadernas tålamod med de djupt oense politikerna i kongressen är på upphällningen.

EU-politikernas misskötsel av eurokrisen går också mot sin kulmen en vecka efter det amerikanska valet.

Då har EU satt sin absoluta deadline för att komma överens med Grekland om ett nytt åtstramningspaket, som kommer att trycka ner de hårt drabbade grekerna i en ännu djupare ekonomisk och politisk misär. Kommer ett grekiskt utträde ur euron att öka oron, paniken och utträdeskraven också i Portugal, Spanien och Italien? Ingen som vet.

Det man kan befara är att det under tre, fem kanske tio år inte kommer att finnas någon nämnvärd tillväxt i det Europa som Sverige tidigare exporterat till,  tjänat pengar på och som bidragit till att skapa sysselsättning och välfärd i vårt land. 

Ett USA i statsfinansiell kris, ett Europa som inte ens kan stava till tillväxtpolitik och ett Kina som tappar fart. Så ser det faktiskt ut.  Och utan någon stark motor i världsekonomin är det en illusion att tro att det bara blir en kort svacka i konjunkturen.

När IF Metall den här gången inte vill ha någon tillfällig korttidsvecka beror det antagligen på misstanken att en sådan lösning inte skulle bli bara tillfällig, utan i praktiken permanent. Och ju mer utdragen den ekonomiska tillbakagången blir, desto färre varsel kan förhindras med en sådan ordning.

IF Metall bör därför stå på sig i sin tvekan inför korttidsveckor.