Jesper Bengtsson. Foto: Charles Ludvig.

Mats Persson är alltså positiv till att cancelera alla politiska uttryck på universiteten?

Chalmers förbud mot politiska manifestationer är helt missriktat och långsiktigt ett hot mot själva demokratin. Ja, det är hårda ord, men det går inte att dra någon annan rimlig slutsats efter veckans debatt om ämnet.

Det var i tisdags som Chalmers tekniska högskola i Göteborg meddelade ett förbud mot att ”människor samlas i grupp och uttrycker politiska åsikter på ett sätt som gör att förbipasserande människor kan uppfatta budskapet.

Förbudet gäller på campus och i Chalmers lokaler. Det är också förbjudet att affischera.

Skälet sägs vara att det blir för polariserat när elever manifesterar i frågor som rör kriget mellan Israel och Hamas.

Normalt brukar man betrakta just universiteten som viktiga politiska smältdeglar 

Chalmers förbjuder alltså protester mot ett krig som i sin brutalitet mot civila överträffar det mesta vi sett under de senaste två decennierna.

Hade protesterna gällt något mindre laddat hade det alltså inte blivit ett förbud?

Landets politiska studentförbund har på goda grunder protesterat. Många andra också.

Normalt brukar man betrakta just universiteten som viktiga politiska smältdeglar. Platser där tankar, åsikter och fakta kan brytas fritt mot varandra. Där engagemang kan födas.

I länder med diktatur eller (än så länge) mer auktoritära system än det svenska är det oftast just på universiteten som motståndet uppstår, och sprids vidare genom politiska manifestationer.

Diktatorer och auktoritärer brukar försöka stoppa detta med exakt samma argument som Chalmers ledning nu använder: det är alltför splittrande, det skapar oro.

Även metoden känns igen. Inga manifestationer i grupp som kan uppfattas av andra. När jag började studera landet Burma för snart 30 år sedan hade de satt gränsen vid fem personer. Så många fick samlas på gatan. Allt därutöver kunde klassas som en olaglig demonstration och upplösas av polis och militär.

Nu menar jag inte att Chalmers ledning är som generalerna i Burma. De vill säkert väl. Men, om ordvalet ursäktas, så förstår de nog inte riktigt vad de gör. Vad det är de förbjuder.

För var ska engagemanget för den öppna demokratin födas, om inte inom akademin?

Om det finns problem med allt för stor polarisering som en effekt av det får de problemen lösas efter hand som de uppstår. Alla uttryck för antisemitism eller islamofobi måste förstås motarbetas.

Men ett generellt förbud är något helt annat.

För att dra liknelsen med Burma ytterligare ett steg har landets oppositionsledare Aung San Suu Kyi gång på gång upprepat att demokratin, om den införs, inte är ett sätt att bli av med alla konflikter i samhället. Den är ett sätt lösa de konflikterna med samtal och fredliga medel. Och där ingår rätten att samlas för att visa sin mening.

Däremot har Chalmers fått stöd av utbildningsminister Mats Persson. Alltså samme Persson som under det senaste året ägnat stor möda åt att förklara hur farligt det är med en cancelkultur på landets universitet.

Han har nämnt några fall där studenter anklagat lärare för kränkande ordval och liknande.

Men han är alltså helt okej med att ett universitet förbjuder alla former av politiska manifestationer.

Det är en skrämmande inkonsekvens, som ärligt talat bara kan betyda en sak. Vi har en utbildningsminister som ogillar cancelkultur så länge han själv inte tycker illa om de politiska uttryck som manifesteras på universiteten.