I gymnasiet var abort och dödsstraff de två givna frågor som lärare ville diskutera med oss elever under rubriken etik. Är du för eller emot, räck upp en hand. När det gäller den svenska abortdebatten känns det lätt som att vi är kvar i skolbänkarna, att det är ja eller nej det handlar om.

I Sverige råder fri abort fram till och med den 18:e graviditetsveckan. För några veckor sedan publicerade Socialstyrelsen abortstatistik för 2010 som visar att under förra året utfördes 37 693 aborter i Sverige, vilket är 169 fler än året innan. 79 procent av alla aborter utfördes till och med nionde veckan och 93,6 procent till och med den tolfte.

Det går att göra abort senare än 18:e veckan, om Socialstyrelsens rättsliga råd bedömer att det finns så kallade synnerliga skäl. Tillstånd får inte lämnas om fostret kan antas vara livsdugligt utanför livmodern. 2010 beviljades 410 fall av sena aborter. Det är 1,1 procent av alla aborter. De två dominerande förklaringarna till de sena aborterna är sociala problem (47 procent) och fosterskador och kromosomavvikelser (51 procent).

I några veckor har det pågått diskussioner om de sena aborterna. Bland annat efter en artikel i Dagens medicin om en sjuksköterska som kontaktat Socialstyrelsen för råd om hur de ska hantera foster som uppvisar livstecken efter aborten. Den anonyma sjuksköterskan säger att hon inte är emot abortlagstiftningen. ”Men det känns oetiskt att låta ett liv självdö på det här viset. Det är inte rätt mot kvinnan och det är inte hennes ansvar heller, utan det är sjukvårdens hantering som är problemet.”

Att levande foster upprör och väcker starka känslor är inte svårt att förstå. Därför är det bra och viktigt att Socialstyrelsen tagit sjuksköterskans fråga på allvar och nu ska se över om det finns alternativ som både är säkra för kvinnan, men inte heller skapar obehag hos personalen. Men att sena aborter kan vara obehagliga är inte skäl nog för att ifrågasätta fri abort till och med 18:e graviditetsveckan.

Sjuksköterskan som slog larm gjorde vad vi som värnar om en fri abort borde göra oftare: lyfta upp och diskutera metoder. Så, vad finns det mer för metoder att diskutera? Glädjande nog visar Socialstyrelsen att andelen medicinska aborter ökade och utgjorde 87,5 procent av alla aborter före den nionde veckan.

Men de uppmärksammade också att de regionala skillnaderna är stora, både när det gäller andelen aborter före utgången av den nionde graviditetsveckan och andelen medicinska. Hepp, två frågor på en gång: Vad beror de regionala skillnaderna på? Och vad krävs för att öka andelen aborter som utförs tidigt?