Bild: stock.xchng

Hur roligt är det att vara gris i en svinfabrik? Det är naturligtvis inte lika lustigt som att vara människa i tider av svininfluensa. Men i båda i fallen kan man misstänka att det är pengarna som styr.

I går berättade Svenska Dagbladet om hur beslutet om att uppgradera svininfluensan till en pandemi har fattats av en enda person, Världshälsoorganisationens (WHO) generaldirektör Margret Chan. De som har gett henne råd om hur hon ska göra är en kommitté på 18 experter. Vilka de är har hemligstämplats. Men det går att utläsa namnen i andra kommittéer som WHO har på influensaområdet att flera av dem får stöd och pengar av vaccintillverkarna.

Chans beslut att svininfluensan ska betraktas som en pandemi var troligen helt korrekt. Men det är samtidigt helt oacceptabelt att WHO inte medger insyn i vilka som bär ansvaret för ställningstagandet med konsekvenser för många människors hälsa. Smusslet har en beklaglig konsekvens: det uppmuntrar de mest fanatiska vaccinationsmotståndarna. Dessa är inte särskilt många i Sverige, men har större framgång med sin dödliga förkunnelse i andra delar av världen.

Det krävs däremot inga konspirationsteorier för att inse att det bör finnas skarpare gränser mellan myndighetsutövning, den medicinska professionen och de ekonomiska intressena av att sälja piller och vaccin. Hälsa och vinstavkastning hänger inte ihop.

I går hade också den centerpartistiske jordbruksministern Eskil Erlandsson krismöte med en panikslagen grisuppfödarbransch, efter avslöjandena om grov vanvård. På detta möte vevades den gamla vanliga visan om att vi har världens hårdaste djurskyddslagar i Sverige. (Det diskuterades också olika sätt att övertyga konsumenterna om att köpa julskinka även i år.) Men om tillsynen är helt otillräcklig, vad hjälper hårda lagar?

Och det grundläggande problemet berördes förmodligen inte på gårdagens möte. De stora matvarukedjorna förhandlar ner ersättningen till slakterierna, som pressar priserna till grisbönderna och med bara tretton kronor kilot från slakteriet får de inga marginaler att sköta djuren väl. Vinnarna är inte konsumenterna som har Europas högsta matpriser, utan de enskilda Ica-handlarna, som är rika som troll, med i genomsnitt 40 procents avkastning på insatt kapital.

Vi skriver 2009, men det är som en gammal propagandaaffisch om den kapitalistiska utsugningen, att de som finns överst suger ut dem som är nedanför och dessa plågar i sin tur folk som finns på nästa nivå. Underst finns grisbonden och allra underst grisen.

Också för dem gäller att hälsa och vinstavkastning inte hänger ihop.