Hur många olagliga register kan polisen ha? 2015 krävs ordentliga åtgärder för att komma till rätta med problemen inom polisen och återskapa förtroendet.
Felprioriteringar, inkompetens eller odemokratiska värderingar? Oavsett orsak så blir 2014 ännu ett år då polisens motiv och metoder har fått mycket kritik. Årets avslöjanden och skandaler innehåller bland annat ett register över 180 aktivister som varit aktiva i protester mot avvisningar av asylsökande upprättat av polisen i Västra Götaland. I Stockholm avslöjade Ekot att poliser i mer än tio år har tecknat ned information och egenskaper om minst 2 250 misshandlade och hotade kvinnor.
Under året framfördes skarp kritik mot att nazistiska Svenskarnas parti gång på gång under sommaren och fram till valet fick demonstrationstillstånd. Både poliser och forskare kritiserade tillstånden eftersom det finns en risk för hatbrott och hets mot folkgrupp, och efterfrågade att hatbrott prioriterades.
Dessutom gick polisen hårt fram mot motdemonstranter i till exempel Visby, Stockholm och Limhamn. Efter insatsen i Limhamn anmäldes polisen för bland annat tjänstefel och misshandel. Men trots att polisen vid det tillfället red rakt in i en folkmassa och flera motdemonstranter skadades har alla anmälningar lagts ned.
Tyvärr är nazister som marscherar på våra gator inte den en enda påminnelsen från året som gått om ett hårdnande och mer våldsamt samhällsklimat. Gång på gång har grundläggande värden i vår demokrati angripits. Moskéer runt om i landet har attackerats, senast på juldagen då flera människor skadades. Den 8 mars utsattes den numera rikskände Showan för ett mordförsök efter en feministisk demonstration och när tidningen Ottar i december arrangerade en filmfestival om rätten till abort kastades en rökbomb in i lokalen.
I ett sådant klimat krävs att samhället står upp för grundläggande demokratiska och mänskliga rättigheter. I det arbetet borde polisen ingå. Men, de senaste åren har polisens prioriteringar och ibland till och med olagliga metoder minskat förtroendet för myndigheten. Inte minst bland de grupper som är mest utsatta för polisens våld och metoder som rasprofilering.
I Husby och andra förorter där det har förekommit våldsamheter och stora polisinsatser vittnar boende om att polisens närvaro oroar snarare än lugnar. Afrofobirapporten från i våras visar att många afrosvenskar inte tycker att det är någon idé att polisanmäla händelser. Även bland romska grupper är förtroendet lågt eller i princip obefintligt. Vilket inte kan förvåna någon med tanke på Skånepolisens olagliga register och den diskriminering romer utsätts för i Sverige. När läger attackerats och husvagnar, bilar och tält bränts ned där det bor människor från Rumänien som tigger i Sverige har attentaten i vissa fall heller inte ens utretts.
Både polisens beteende och det minskade förtroendet är oerhört allvarligt. Polisen måste nu kämpa för att återfå ett brett förtroende. De måste både ta tag i den rasism som finns inom myndigheten samt återgå till att prioritera hatbrott. Något som kommer kräva ordentliga, genomtänkta och långvariga satsningar av den typ som länspolismästaren Håkan Sandahl lägger fram i sin utredning om just hatbrott.
Låt 2015 bli ett år att minnas som en vändpunkt, året då hatbrott återigen togs på största allvar.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
