Global huggsexa om coronavaccin

ledare När kampen för att hitta ett vaccin mot corona trappas upp finns en risk att marknadskrafter får styra. Nu krävs att världen förmår samarbeta för att såväl fattiga som rika länder får tillgång till vaccin.

Ett vaccin mot coronan är en förutsättning för en framgångsrik ekonomisk omstart i världen. Helst ska det då vara ett vaccin för alla, att somliga länder inte hävdar att de har monopol på användningen.

Men det finns oroväckande tecken på att det kan bli en global huggsexa om ett framtida vaccin.

De senaste månaderna har vi fått ett antal varsel om vad som väntar när marknadstänkandet betyder mer än människovärdet. Det handlar om den halvkriminella värld som öppnar sig när ett land som beställt ansiktsmasker får se dem kapade på flygplatsen av ett annat land, som kan lägga upp fler sedelbuntar.

Eller de svenska kommuner som lurats att köpa undermålig handsprit och munskydd för tusentals kronor.

Huggsexan om vaccinet började med att USA lade ett miljardbud på det tyska företaget CureVac, under förutsättning att deras framtida vaccin skulle gå med ensamrätt till amerikanare. När det kröp fram att företagets vd varit i Vita Huset och utlovat det blev det liv i luckan på tyska politiker. Direktören försvann och EU-miljarder slussades till CureVac.

Sedan var det ett franskt företag, Sanofi, som förklarade att fick de fram ett fungerande vaccin skulle det gå med ensamrätt till USA, eftersom amerikanarna satsat mest riskkapital i utvecklingen av vaccinet. Franska politiker exploderade. Emmanuel Macron deklarerade att marknadskrafterna inte skulle styra vem som skulle skyddas av ett nytt vaccin och Sanofi fick backa.

Som en följd av dessa kalamiteter gjorde medlemsstaterna i Världshälsoorganisationen (WHO) vid sitt årsmöte i början på veckan ett uttalande. Det går ut på att ett nytt vaccin inte ska vara som en handelsvara, utan betraktas som något globalt allmännyttigt, tillgängligt för alla. Det förutsätter att vaccinbolagen går med på att modifiera sina patenträttigheter.

Hur många länder som i praktiken kommer att följa denna linje är osäkert. I sina ansträngningar att bli omvald har vi de senaste dagarna sett nya angrepp av president Donald Trump på det internationella samarbetet i WHO.

Vaccinet är bara en av flera frågor där vi idag formligen ropar efter ett globalt ledarskap.

I förra veckan kunde Vita Huset också meddela att ansträngningarna att få fram ett nytt vaccin ska ledas av en direktör för ett läkemedelsbolag och en general. Det senare väl en antydan om att krig inte kan uteslutas.

Trump med parollen »America First« står för vår tids utbredda nationalism. Men han är inte ensam. Fler länder kan komma att sätta sina nationella egenintressen framför humanitära principer.

Men vaccinet är bara en av flera frågor där vi idag formligen ropar efter ett globalt ledarskap.

Ett övernationellt samarbete om ett nytt vaccin har fördelen att man snabbare kan få den omstart i ekonomin som alla vill ha, jämfört med om man bara har ett antal mindre nationellt framforskade vaccinprogram.

För att få fart på hjulen krävs snabbt miljarder doser vilket förmodligen bara ett globalt program kan garantera.

För de som nu forskar om nya vaccin gäller vetenskapens styrka, att prestigelöst byta information med andra, istället för att kapslas in i hemlig kommersiell tävlan, som nio fall av tio inte ger fungerade lösningar.

Det avgörande – inte minst för de fattiga länderna i världen – är att tillgången till vaccin inte avgörs av marknadens egenintressen utan av allmänintresset, att ingen utesluts i ansträngningar att få fart på det slutna coronasamhället.