Bild: stock.xchng

Vi har inte råd med EUs klimatmål, med tanke på finanskrisen. Det tyckte sju EU-länder vid toppmötet i veckan som veckan som gick. Det är kortsiktigt tänkt och inte särskilt smart.  För finanskrisen och klimatkrisen liknar varandra, och kräver politiska lösningar som är sammanflätade med varandra.

Vi har byggt våra liv på slöseriets ekonomi, på illusionen om en ständigt ökad konsumtion, baserad på lättsinniga lån och en oändlig natur. Alla kan nu se att de liberala ekonomer haft fel som sagt, att den bästa av världar uppstår med så små restriktioner som möjligt på det finansiella området. Andra liberala ekonomer har predikat att klimathänsyn är "externaliteter" som man kan strunta i, och om det är företagsekonomiskt lönsamt att skövla regnskogar, ska man göra det. Också dessa tänkare har kört i diket.   

I förra vecken kom miljöekonomen Pavan Sukhdev på Deutsche Bank med en rapport där han uppskattar att jordens miljökapital förlorar 2 000 – 5 000 miljarder dollar om året, enbart på avskogningen. Den ekologiska katastrofen är med andra ord minst lika kostsam som kollapsen på finansmarknaderna.

Vi har fått de återkommande bubblorna och kriserna genom att finansmarknaderna svämmar över alla breddar av kortsiktigt kapital, främst många tusen miljarder i pensionsinbetalningar från världens alla löntagare.

Ett sätt att förebygga nya excesser på finansmarknaderna är att göra att produktion blir viktigare än att tjäna miljoner på att flytta andra människors pengar fram och tillbaka.

Om vi därför styr över en större andel av privata och offentliga pensionsfonder, som t ex AP-fonderna, till långsiktiga klimatinvesteringar kan vi slå flera flugor i en smäll.  Vi dämpar riskerna för nya spekulativa bubblor, samtidigt som vi minskar sårbarheten med växthuseffekten. Behoven är oändliga. Vi behöver snabbtåg, vi behöver förebygga översvämningar i Stockholms tunnelbana och klimatteknikföretagen ropar efter riskkapital. Investeringar som också möjliggör att vi kan sätta ett växande antal arbetslösa i meningsfullt arbete.      

Inser vi att finanskrisen hänger samman med klimatkrisen kanske vi rentav kan få en debatt om lyckan. Är det att jaga som en idiot för att låna till en platt-TV eller gno ihop extra stålar för att kunna ligga några veckor på en strand i Thailand?

Idag avslöjar tidskriften "Social Politik" att det finns 1.7 miljarder i outtagna föräldrapenningar från förra året. Vi har tydligen inte ens råd med våra barn, där vi springer runt i ekorrhjulet. Det är absurt.