Ledare Politikerna är skyldiga att låta oss väljare veta om de kan sammarbeta med Sverigedemokraterna efter valet. Trots det är det vaga och motsägelsefulla besked från de borgerliga partierna. För de som vill undvika en regering där SD ges inflytande finns det bara en sak att göra – undvik att ge din röst till Alliansen.

Alliansens relation till Sverigedemokraterna är minst sagt svajig. Ena dagen säger Tobias Billström att Moderaterna är öppna för samarbete med Sverigedemokraterna i riksdagens utskott. Nästa dag gick han ut och dementerade alltihop.

För att förvärra saken ytterligare har Centerpartiet och Liberalerna pendlat mellan tydlighet och otydlighet kring huruvida de kommer att stödja en M-regering som också stöds av Sverigedemokraterna.

Som väljare är det svårare än någonsin att förstå om en röst på Alliansen även innebär ett stöd till Sverigedemokraternas politik.

För ett år sedan tyckte nära var femte moderat kommunalråd att ett samarbete med SD var en bra idé om det ledde till att Moderaterna fick styra kommunen. I mitt hemlän, Stockholm, tycker en majoritet av de moderata kommunal- och landstingspolitikerna att SD är en helt legitim samtalspartner när det kommer till att möta respektive kommuns framtidsutmaningar.

Vill Ulf Kristersson bli den moderata partiledare som i modern tid är först med att ge ett höger- populistiskt och extremt parti inflytande i sin regering.

Det finns goda skäl att anta att kommunal- och oppositionsråden inom Moderaterna – precis som i andra partier – också är inflytelserika medlemmar som påverkar partiledningens beslut.

Under mandatperioden har Moderaterna, inledningsvis med Anna Kinberg Batra i spetsen, slängt ut testballonger för sitt samarbete med Sverigedemokraterna. Vi var flera som satte kaffet i vrångstrupen när vi fick höra om Gävlemodellen .

Många tolkade den som ett sätt att testa opinionens reaktioner på ett parlamentariskt samarbete mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna.

Som om det inte vore nog med dramatik i “love-hate”-relationen mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna, förvirrar även Centerpartiet och Liberalerna oss väljare.

Tänk dig följande scenario: De borgerliga partierna får färre riksdagsmandat än de rödgröna. Moderaterna vill ändå ta över med aktivt eller passivt stöd av Sverigedemokraterna. Kommer då Centerpartiet och Liberalerna att ge sitt stöd till en Moderatledd och SD-stödd regering?

Varken Annie Lööf eller Jan Björklund vill ingå i ett SD-samarbete. Så långt har de varit
tydliga. Samtidigt tackar de nej till ett samarbete lett av en socialdemokratisk regering.

Visst, de ser helst en ren alliansregering – men det mesta tyder ju på att ett sådant resultat är utom räckhåll. Om Centerpartiet och Liberalerna väljer bort en M-KD-SD-regering och en S-
regering, hur tänker de sig då att landet ska styras?

Man kan förstå att Alliansen, och särskilt Moderaterna, efter fyra år i opposition är sugna på att ta tillbaka regeringsmakten. Gott så. Den senaste tidens svajiga utspel kring Sverigedemokraterna gör att en undrar hur långt Moderaterna är beredda att gå för att få ta över.

Vill Ulf Kristersson bli den moderata partiledare som i modern tid är först med att ge ett högerpopulistiskt och extremt parti inflytande i sin regering? Är ett borgerligt maktövertagande värt det?

Kristdemokraternas Ebba Busch Thor är den som varigt tydligast i frågan om de kommer släppa fram Kristersson som statsminister även om det innebär stöd från SD: »Ja absolut. Vi är de enda som har sagt det solklart under tiden jag har varit partiledare«.

För de medborgare som vill undvika en regering där Sverigedemokraterna ges inflytande finns det bara en sak att göra – undvik att ge din röst till Alliansen.