Ledare Stödet för den moderatledda oppositionen minskar enligt SCB:s stora partisympatiundersökning. Det går ändå inte att låta bli att fundera på hur en M-KD-SD-regering skulle kunna se ut efter valet. Vem blir en nyckelspelare? Och vilka politiska reformer vill de driva igenom? Med några delar sunt förnuft och en gnutta politisk spekulation kan en potentiell högerregering förkroppsligas.

Statsminister: Ulf Kristersson. Finansminister: Elisabeth Svantesson. Utrikesminister: Carl Bildt gör comeback.

De viktigaste rollerna i regeringen behåller Moderaterna såklart för sig själva. Carl Bildt verkar inte ha slagit av på takten sedan han slutade som utrikesminister och kan dessutom bringa mer utrikespolitisk glans till regeringen än den relativt okända Hans Wallmark. Att det blir ett sjätte, sjunde och åttonde jobbskatteavdrag är en lågoddsare. Det övergripandet projektet med att “konkurrensutsätta” välfärden fortsätter alltjämt.

Klimat-, energi- och näringsminister: Catharina Elmsäter-Svärd. Försvarsminister: Karin Enström. Utbildningsminister: Kristina Axén Olin.

Moderaterna lägger alla sina klimatägg i en korg och satsar på stöd till kärnkraften på bekostnad av förnybara energikällor. Kring försvarsfrågorna är den politiska konflikten mellan S och M neutraliserad. Den resonabla Karin Enström får uppdraget att leda försvarets upprustning och intåget i Nato. Upprustningen sker på bekostnad av uteblivna skolsatsningar, samtidigt som det allt sämre fungerande friskolesystemet i stort sett bevaras intakt.

Det är svårt att föreställa sig hur Sverige skulle komma starkare ur fyra år med en högerregering

Socialminister: Ebba Busch. Barn-, äldre- och jämställdhetsminister: Sara Skyttedal. Biståndsminister: Jakob Forssmed.

Kristdemokraterna lägger beslag på sjukvårdsfrågorna med ambitionen att befria regionerna från deras ansvar. Sara Skyttedal kallas hem från Bryssel för att sköta familjepolitiken och jämställdhetsfrågorna. Det är inte helt tydligt om det resulterar i ett ökat fokus på “kvinnors rätt att vara kvinnor” eller på jämställda inkomster och pensioner. KD brinner historiskt sett för bistånds- och civilsamhällesfrågorna och tar sig med glädje an portföljen.

Justitieminister: Jimmie Åkesson. Migrations- och återvandringsminister: Henrik Vinge. Kulturminister: Mattias Karlsson. Landsbygdsminister: Louise Erixon.

Sverigedemokraterna och Moderaterna driver på för hårdare straff, trots att det saknas evidens för att det minskar brottsligheten. En juridiskt oklar återvandring föreslås i syfte att göra befolkningen mer homogen.

Sverigedemokraterna tvekar inte att ingripa när de tycker att konsten eller forskningen är för fri. Det finns skäl att tro att det kan bli kortare än en armlängds avstånd mellan staten, kulturen, akademin och public service. Sölvesborgs starka kvinna blir en föregångare för en värdekonservativ socialpolitik på kommunnivå.

De lärda tvistar om huruvida SD ens vill vara med och ta ansvar i en högerregering. I det fall SD inte har egna ministrar lär de ändå påverka politiken genom ett arrangemang med ett så kallat “inre kabinett” i Regeringskansliet där de ges inflytande över samtliga politikområden.

Det är svårt att föreställa sig hur Sverige skulle komma starkare ur fyra år med en högerregering. Turligt nog verkar väljarkåren inte föredra ett regeringsprojekt som går ut på att göra staten och det gemensamma mindre, fördela välståndet mer ojämlikt och bevara Sverige svenskt. Låt oss hoppas att det håller i sig.