”Vi har inte råd med hatet mot rikedom”, skriver Svenska Dagbladets ledarskribent Fredrik Johansson.
Han är upprörd på ett sätt som bara nyliberaler kan vara upprörda när någon ifrågasätter att det finns 700 miljardärer i Sverige samtidigt som antalet fattiga ökar.
Skälen till upprördheten kan vara lite olika. En gång hamnade jag i diskussion med moderatledaren Bo Lundgren, som var topp tunnor rasande för att SSU i Lund hade delat ut ett flygblad med en bild där Skalman förklarade varför det är bra med skatt och att de rika borde betala mer.
Nu var det inte marknadsekonomins teori Ekdal kritiserade
Nu är det en artikel av journalisten Lennart Ekdal som fått topplocket att ryka på Fredrik Johansson.
I Dagens Nyheter skrev Ekdal om en rapport från Stadsmissionen som visar att Sverige nu har 700 000 fattiga. En tydlig ökning på senare år.
Mot detta ställde han det faktum att vi nu har rekordmånga miljardärer, och så pekade han på en rad problem med så stora ekonomiska klyftor som vi har nu.
Inget problem! säger Fredrik Andersson och många på den politiska högerkanten med honom.
Klyftorna i samhället är bra. ”Marknadsekonomin skapar rikedom för att den skapar värde. Stor rikedom skapar den när den skapar värde för många.”
Mmm … just det … men nu var det inte marknadsekonomins teori Ekdal kritiserade, han skrev till och med ingående om marknadsekonomins fördelar. Det var den helt oreglerade kapitalismens praktik som stod i centrum för hans artikel.
Ett av problemen för de som i dag ser världen som Johansson är att det numera är ganska få som håller med dem. Redan för 20 år sedan hade det ekonomiska toppmötet i Davos, kapitalismens mest symboltyngda fredagsmys, problemen med den ökade globala ojämlikheten som tema.
Så här kan det inte fortsätta, sade världsledarna den gången.
Sedan har det bara fortsatt. Den teoretiska insikten att något måste göras har inte följts av en politik i samma riktning.
I Sverige har ojämlikheten ökat sedan början av 1980-talet och sedan 1990-talet har klyftorna vuxit snabbare här än i något annat västland.
Och detta uppmärksammas av betydligt fler än oss på vänsterkanten.
I början av 2024 släppte Finanspolitiska rådet en rapport som slog fast att ökad ojämlikhet medför ökade risker för hela samhället.
Minskande tillit, ökad kriminalitet och i förlängningen ett hot mot hela demokratin.
Det är inte någon vild gissning att världens allt tydligare auktoritära utveckling är ett svar på just den ökade ojämlikheten. När människor är missnöjda och vanmäktiga vänder de sig till populister som lovar enkla svar på komplicerade problem.
Men reaktionen på Ekdals artikel är intressant. Den visar att det fortfarande finns politiker och debattörer som inte riktigt har pejl på hur det ser ut i landet Sverige.
Som inte ser vad ojämlikheten, socialt, ekonomiskt, geografiskt och på andra sätt, faktiskt får för konsekvenser.
Jesper Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
