”Lär mig om upphandlingar, avtal, organisation och en miljard nya förkortningar. Sjukvårdspolitik är krångligt.” Så skrev Petra Larsson, ledamot (S) i hälso- och sjukvårdsnämnden i Stockholms läns landsting, på Facebook i veckan. Larssons uppdatering beskriver politikens vardag. Många upphandlingar blir det.

Årets första rapport från Konkurrensverket visar att kommuner, landsting och staten köper varor, tjänster och entreprenader för omkring 500 miljarder kronor per år. Ibland går det illa, vilket leder till slöseri med skatteintäkterna och undermålig service.

I Stockholm ska landstinget framställa 3,7 miljoner måltider varje år. Klubban föll 15 maj 2007. En skandal som kretsar kring svarta matlådor med upp till 20 E-nummertillsatser följde. Det enda budet kom från Sodexo, som vann den upphandling som har beskrivits som skräddarsydd. Patienterna finner maten oaptitlig, trots att den är väldigt dyr. Många lådor hamnar direkt i soporna. Något som har orsakat driftsstopp i sopsugen under Huddinge sjukhus.

Maria Wallhager (FP) ledde det produktionsutskott som initierade upphandlingen i form av ett pilotprojekt. Men sedan februari 2008 har huvudansvaret legat på Catharina Elmsäter-Svärd (M). Som ordförande i landstingsstyrelsen hade Elmsäter-Svärd uppsiktsplikt och var även ytterst ansvarig när problemen med upphandlingen uppmärksammades och matkaoset eskalerade. I en oberoende utredning av SKL är kritiken av hela processen svidande. Utvärderingen av pilotprojeket mörkades, upphandlingen fortsatte ändå. Elmsäter-Svärd är i dag infrastrukturminister. Som bekant går det lika bra med tågen som med de svarta lådorna.

Vidare har vi upphandlingen av NKS. Gallerikaoset kring Boultbee. En dömd pedofil som driver friskolor. Vårdcentraler och kommunal verksamhet som slumpas bort. Privata förskolor med allvarliga brister. Det finns många fällor att undvika när våra förtroendevalda sitter med kaffekopp och högar av handlingar.

Vänsterns primitiva reflex är plakatkrav på att det offentliga ska återta all verksamhet i egen regi. Men redan när föräldrar kunde välja mellan kommunala skolor, innan friskolorna, började den utveckling som har såväl positiva som negativa inslag. Bättre kvalitet och utbud, höjd effektivitet och nöjda medarbetare. Men även segregering, bisarra övervinster, lycksökare, och raden av oacceptabla skandaler.

Förre SSU-basen Ardalan Shekarabi har återvänt till Uppsala universitet för att forska om offentliga upphandlingar. Han konstaterar att upphandlingarna har kommit för att stanna, men att våra förtroendevalda behöver bättre juridiska kunskaper. Att luddiga avtal gör att skattebetalarna förlorar. Att inspektionen av hur avtalen följs måste bli skarpare. Att det offentliga i flera länder, som dirigismens Frankrike, ställer hårdare krav än vad vi gör i Sverige.

500 miljarder, men landets progressiva blandar slummer med otydlighet. Har marknadens överhöghet skapat en rädsla för att använda det offentliga i syfte att uppnå sociala mål? Kan någon förklara vad S tycker om vinst i vården? Vilket oppositionsparti blir först med ett konkret förslag som bygger på Shekarabis forskning samt internationella erfarenheter?

När kan vi läsa följande uppdatering på Facebook: ”På väg till partiets spetsutbildning i offentlig upphandling för förtroendevalda”?

Observera! Paragraf fyra har uppdaterats för att tydliggöra att Maria Wallhager (FP) ledde det produktionsutskott som initierade upphandlingen, och att Catharina Elmsäter-Svärd (M) har haft huvudansvaret sedan februari 2008.