Anden har släppts ur flaskan i Tyskland, men demonstrationerna mot ytterhögern ger hopp.
Det var goda nyheter från Polen när nationalkonservativa ”Lag och Rättvisa” förlorade det senaste valet. Ett av den nya liberala regeringens första beslut var att återställa public services oberoende, som hade blivit en propagandakanal för regeringen under det nationalkonservativa styret. En ny ledning för public service tillsattes för att säkra att nyhetsförmedlingen framöver ska vara saklig och allsidig.
Som i en bisarr spegelvärld demonstrerar nu de nationalkonservativa för att ”rädda pressfriheten”. Ledningsbytet beskrivs som odemokratiskt, och att det påminner om den totalitära kommunismens era. Med andra ord är det fråga om ett nyspråk som inte står diktaturen långt efter. Trumpifieringen av högern är en global trend, som sprider sig från USA, via Brasilien till Polen – och vidare.
Då var AfD ett parti för grånande gamla ekonomer
Vi lever kort sagt i en ny politisk verklighet, i en tid som är mer osäker och riskfylld än på mycket länge.
De senaste framgångarna för de högerradikala partierna kan kopplas till pandemin, Rysslands angrepp på Ukraina och inflationskrisen. Hur oroliga ska vi vara inför valet till Europaparlamentet i sommar? Håller extremhögern på att krossa glastaket? Är demokratin hotad?
Sverige är numera också ett exempel på denna trend. Liksom Tyskland, som precis som Sverige länge tycktes vaccinerat mot ytterhögern. Vi trodde väl att 1900-talets stora tragedier utgjorde en mental skyddsvall. Så verkar inte längre vara fallet. Alternative für Deutschland (AfD) har på bara tio år växt fram till en betydande kraft i tysk politik. Det började som ett i huvudsak EU-kritiskt parti som motsatte sig EU:s räddningspaket efter finanskrisen, särskilt att tyska lån pumpades in i länder som Grekland för att rädda euron.
Då var AfD ett parti för grånande gamla ekonomer. Men har sedan bytt ledarskap och radikaliserats, blivit ett invandringskritiskt och islamfientligt parti, och dragit till sig allehanda hemlösa högerextrema personer och grupper. I förra förbundsdagsvalet backade partiet. Men nu växer partiet på ett oroande sätt. I några delstatsval i västra Tyskland (där partiet hittills varit rätt svagt) som hölls i slutet av förra året ökade stödet för AfD på nytt.
Till saken hör att ”trafikljusregeringen” framstår som svag och splittrad. Den består av röda socialdemokrater, gröna miljöpartister och gula liberaler. En central fråga var hur regeringen skulle hantera och komma runt den lagstadgade skuldbromsen (en variant, om än hårdare, av det svenska finanspolitiska ramverket). Regeringen ville investera i klimat och infrastruktur. Särskilt Liberalerna motsatte sig till en början försöken att komma runt skuldbromsen. Till sist blev lösningen nedskärningar av stödet till jordbruket, exempelvis subventioner till fossila bränslen. Visserligen backade regeringen från några av förslagen.
Men anden hade släppts ut ur flaskan, vilket ledde till massiva lantbrukarprotester över hela landet. Redan i december dumpades gödsel i centrala Berlin, på franskt vis. Och nyligen blockerades Brandenburger Tor av traktorer. I hamnen i Schlüttsiel i Schleswig-Holstein förhindrade jordbrukare vicekansler Robert Habeck från att stiga av färjan. Han hade varit på en privat resa på en ö i Nordsjön. Han valde att inte lämna båten av säkerhetsskäl. Det är oklart vilka som låg bakom protesterna och hotet om våld mot en enskild politiker. Men i andra länder har den här typen av protester dragit till sig ytterhögern, populistiska partier och radikala konspirationsteoretiker.
AfD är nu andra största parti i de nationella opinionsmätningarna, socialdemokratiska SPD har degraderats till tredjeplatsen efter att med nöd och näppe blivit största parti i senaste valet (då kristdemokratiska CDU/CSU tappade stort) och kunnat bilda regering 2021.
I helgen vaknade det andra Tyskland till liv. Det var stora demonstrationer mot ytterhögern i en rad tyska städer. De triggades av att företrädare för AfD på ett hemligt möte med ytter-ytterhögern diskuterat hur miljontals migranter ska kunna fördrivas från landet. Avslöjandet sänder förstås kalla historiska kårar genom det tyska samhället. Bakom demonstrationerna stod katolska och protestantiska kyrkan, idrottsföreningar, industrin och nästan alla partier (utom AfD och andra ytterkantspartier på högerkanten förstås).
Detta är inte någon liten sak. Vi talar om Europas största ekonomi. Tyskland är efter enandet EU:s politiska nav. Normaliseringen av ytterhögern kastar därför en oroande skugga över kommande val till Europaparlamentet. Det kan vara det viktigaste EU-valet på länge. 2024 är också ett litet supervalår i Tyskland. I höst väntar delstatsval i Thüringen, Brandenburg och Sachsen, alla ligger i gamla öst där AfD länge haft en stark ställning. För närvarande ligger AfD där på 30 procent i mätningarna i de här delstaterna och är därmed för tillfället största parti där. Men det är förstås långt till valen i höst.
I öst är också AfD:s ”Der Flügel”, det vill säga partiets högerfraktion, särskilt stark. Björn Höcke, som leder AfD just i Thüringen, är en av de mest extrema AfD-politikerna, kontroversiell också i det egna partiet. Den tyska säkerhetstjänsten beskriver den här gruppen som högerextrem och ett hot mot demokratin. Förra året åtalades Höcke för att han använt uttrycket ”Alles für Deutschland”, som faller tillbaka på ett stridsrop som brukades av nazisternas säkerhetsstyrka och gatustridsgrupp SA. Sedan andra världskriget är det förbjudet i Tyskland att använda de orden. Höcke har kallats för fascist. Den administrativa domstolen i Meiningen slog fast att Höcke får kallas för ”fascist”. Eftersom beteckningen kan baseras på verifierbara fakta. Höcke är förstås extrem i ett extremt parti. Högerradikala partier har alltid några som är långt ute på ytterkanten, som håller kvar väljare på den flygeln. I Sverige har vi Richard Jomshof som med sina återkommande islamfientliga utspel fyller den funktionen.
Alltsedan sedan Förbundsrepubliken tillkom 1949 har ett antal nazistiska partier förbjudits i Tyskland, något som författningen tillåter och möjliggör. Med AfD är det och kommer det att bli svårare. Dels spelar partiet på flera strängar samtidigt. Och nu är partiet så starkt att ett förbud förmodligen är svårgenomförbart, och i sin tur skulle kunna skapa svårförutsägbara konflikter.
Europaparlamentsvalet är i det här perspektivet viktigt, det handlar om vad EU ska vara och bli framöver. Vi lär få se fler AfD-ledamöter och andra högerextrema medlemmar i Europaparlamentet efter sommarens val. Som kommer att vara mot EU och ser klimatförändringarna som överdrivna eller påhittade. Och som när det kommer till AfD vill se ett närmande till Ryssland och Putin.
Går det att vända den här utvecklingen? Det måste vi göra. Helgens demonstrationer ”mot högern” var ett ljus i mörkret.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
