Vårmotionen blev ännu en uppvisning i socialdemokratisk försiktighet. Det är inte så spännande, men det verkar fungera.

I sin doktorsavhandling om europeisk socialdemokrati och brittiska Labour skriver Henry Pettersson att ”kameleonten är ett försiktigt djur som vid behov anpassar sin färg efter omgivningen.” Pettersson framhåller även att kameleontens adaptiva förmåga hänger samman med försiktigheten.

Det är en liknelse som passar svensk socialdemokrati våren 2014. När Magdalena Andersson under gårdagen presenterade partiets vårmotion – ”våmen” på politrukspråk – var försiktigheten det främsta kännetecknet. Omständigheten som gör den adaptiva kameleonten extra försiktig är det som har hänt tidigare under de vårdagar som infaller just nu.

För ganska exakt fyra år sedan presenterade de rödgröna en gemensam vårmotion. Skarpa förslag om förbättrad a-kassa och sjukförsäkring finansierades av höjd bensin- och fastighetsskatt. Resten är modern politisk historia.

Arbetslinjen kunde återigen ställas mot bidragslinjen. S var ett parti bland andra i ett rödgrönt block. Valrörelsen 2010 blev en personfixerad och ojämn förtroendematch mellan blockens ledare: Reinfeldt mot Sahlin. Borg mot Östros.

När kameleonten nu varsamt spelar sina kort är det politiska läget radikalt annorlunda jämfört med våren 2010.

En rad goda men redan välkända och relativt okontroversiella förslag ska understryka att det trots allt är S som har viljan. I synnerhet kunskapslyftet och de övriga utbildningssatsningarna är genuint klok politik. Genom att minska storleken på skolklasserna redan efter sommarlovet – ett teoretiskt förslag som ska synliggöra åtta borgerliga budgetar utan en enda större skolsatsning – ska konfliktlinjen i skolfrågan upprätthållas.

Fast beskeden om a-kassan, sjukförsäkringen, samt höjda barn- och studiebidrag dröjer till närmare valdagen. Framåt, fast försiktigt – vis av erfarenheten.

Pressträffen avslutades på ett sätt som visar hur ett av ”alliansens” trumfkort från just våren 2010 nu kan skickas i retur. ”Vilket är minoritetsalliansens regeringsalternativ” undrade Andersson – vars parti mycket väl kan bli lika stort som hela regeringen om Nuonskandalen återigen får styrfart.

Att ”halva regeringen riskerar att åka ur riksdagen” är en annan omständighet som framhölls av Andersson i en TV-debatt mot Borg i Agenda kvällen innan. Den debatten, liksom gårdagens drabbning mellan Reinfeldt och Löfven i Aktuellt, visade att även förtroendeövertaget från 2010 har glidit borgerligheten ur händerna. Inte alls entydigt till röd fördel – Reinfeldt är en god debattör – men läget liknar mer ett jämt skägg.

Efter åtta år med borgerlig regering är det lätt att bli galen på den socialdemokratiska försiktigheten. Det har den här ledarsidan blivit flera gånger. Men sett i reformismens historiska ljus, och mot bakgrund av våren 2010 samt den valförlust och turbulens som följde, är de små stegen logiska.

Kameleonten vandrar varsamt vidare. Det är inte så spännande, men det verkar fungera åtminstone tillräckligt bra.