Köpenhamn: Festsalen från 1879 är vacker. Den ligger i arbetarrörelsens församlingshus på Rømersgade, som 1982 omvandlades till Arbejdermuseet. I salen har generationer av danska arbetare haft möten och firat högtider.
Museets utställning skildrar tre generationer Sørensen, en arbetarfamilj på Østerbro. Det berättas att facket, kooperationen och Socialdemokraterne stöttade arbetarna från ”vugge till grav”, samtidigt som de hade ”hovedrolle i udviklingen af industri- og velfærdssamfundet”.
Jag lämnar Rømersgade och går till S-kontoret på Danasvej för att hämta biljetten till kvällens valvaka. En vän på partikontoret listar målsättningarna: Det röda blocket ska få flest röster, så Helle Thorning-Schmidt blir statsminister. S ska bli största parti, och göra ett bättre valresultat än 2007.
Valvakan på VEGA, ett musikpalats med designen intakt från 1950-talet, böljar fram och tillbaka. Det första målet uppnås. Men Venstre blir största parti. S gör sitt sämsta val sedan 1905.
På Arbejdermuseet återfinns Danmarks mest berömda valaffisch: ”Stauning eller Kaos”. Rösta på landsfadern, som tar hand om arbete och ekonomi. 46 procent av väljarna lydde uppmaningen.
Affischen från 1935 förklarar det svaga S-resultatet 2011. Kaos råder i Europa och i dansk ekonomin, men S och Thorning-Schmidt vann inte väljarnas förtroende i ekonomiska frågor. S försökte utmana mantrat i EU och sa att investeringar är bättre medicin än nedskärningar. Den enda vägen stavas inte ”austerity”.
Men reformer ska finansieras, det oklara S-svaret var att danskarna ska jobba 12 minuter mer per dag. Statsministern Løkke Rasmussen valde Reinfeldts taktik; inte föreslå något utan bara säga ansvar. Det fungerade, då koalitionen med S och Socialistisk Folkeparti slog om till det snålspel som italienarna kallar catenaccio. De spelade på vårens ledning i mätningarna, inga fler risker skulle tas.
Men snålspelet öppnade för Enhedslisten på vänsterkanten, och Radikale Venstre i mitten. Väljarna strömmade, sympatiskt nog, till de två partier som tydligast tog avstånd från Dansk Folkeparti.
På VEGA gör jag en snabb rundfrågning. Kommer S och SF humanisera invandringspolitiken? Alla skakar på huvudet. Vissa förbättringar kommer att ske, men grundtipset är status quo. Trots att Pia Kjærsgaard framgångskurva är bruten.
Grundfrågan för progressiva blir en annan. Thorning-Schmidt har internationell erfarenhet, språkkunskaper och karisma som kan lägga grunden för ett framgångsrikt EU-ordförandeskap som startar 1 januari 2012. Kommer hon växa med uppgiften och bli en viktig EU-röst för en annan väg än den europeiska högerns nedskärningsfixering? Får hon fart på ekonomin? Kan hon komplettera Stoltenberg som ambassadör för den nordiska modellen?
Eller kommer hon att fastna i förhandlingar i den mytomspunna Borgen? Den koalition som hon ska hålla ihop sträcker sig från den yttersta vänstern till högerorienterade liberaler.
På VEGA intar Thorning-Schmidt scenen. Jag frågar en rutinerad vän om det inte känns konstigt att vinna statsministerposten med det sämsta valresultatet på 100 år. Han svarar osentimentalt: ”Jag var med och städade ur statsministerns kontor när Poul Nyrup lämnade 2001. Vi tänkte att det inte gjorde så mycket, att vi skulle vara tillbaka om något år. Men vi förlorade tre val i rad”.
Den utmärkta akustiken bidrar till segersång som kan ha hörts till andra sundet. Där ligger Skandinaviens enda land med en borgerlig regering. Det enda nordiska landet som bara har styrts av män.
”Vi skrev historia ikväll”, säger Thorning-Schmidt. Det var ingen övertygande seger, och i baren talas det om risken för nyval. Men Danmark har fått sin första kvinnliga statsminister.
En händelse som en dag lär skildras i Arbejdermuseet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
