Elisabeth Thand Ringqvist tycks utmana den nye partiledaren, som inte sitter säkert så länge partiet slirar runt fyraprocentsspärren.

Annie Lööf har lämnat ett stort tomrum efter sig. Hon var en dominerande och stark Centerpolitiker. Men hennes sista val blev en motgång. Centern backade nästan 2 procent. Inte så konstigt att partiets kurs diskuteras och korrigeras. Centerpartiets nya väg är ännu vag. Den nya partiledaren Muharrem Demirok har ännu inte lyckats lyfta väljarstödet. Centern ligger numera nära fyraprocentsspärren.

Den nya partiledaren har något distanserat sig från föregångarens nyliberala profil och politik, i varje fall på vissa punkter. Men många unga centerpartister, inte minst i ungdomsförbundet, vill gärna återupprätta relationerna till resten av borgerligheten. Där är Hayek och Friedman fortfarande ledstjärnor. I det perspektivet blir Muharrem Demirok som ny centerledare intressant. Det var ju ett överraskande val. Allt pekade på att Daniel Bäckström var på väg att bli ny partiledare, med sin förankring ute i landet och som talesperson för landsbygdsfrågor, där partiet behöver återvinna stöd och Sverigedemokraterna har gått fram. Men han föll bort. Valet stod då mellan Muharrem Demirok och Elisabeth Thand Ringqvist. Och partiet valde bort Thand Ringqvist.

Thand Ringqvist dömer ut Centerns nya skolpolitik

Demirok har inte gjort några stora positionsförflyttningar. Men även symboliska förändringar har sin betydelse. Den nye partiledare vill stoppa vinst i friskolor som brister i kvalitet. Det handlar inte om att i grunden ändra systemet. Men det är ändå en intressant förflyttning. Redan på förra partistämman ville en stor minoritet se en reviderad skolpolitik, i linje med vad Centern nu säger.

Man kan se andra liknande tecken inför Centerstämman senare i veckan. I ett budgetutspel kritiserar partiledaren Muharrem Demirok och Niels Paarup-Petersen (utbildningspolitisk talesperson) och Martin Ådahl (ekonomisk-politisk talesperson) visserligen höjningen av a-kassan. Men vill samtidigt satsa 100 miljarder mer på utbildning än regeringen gör i sin budget. Observera att det är på tio år, så det blir 10 miljarder per år. Det är inte så mycket som det låter.

Samtidigt profilerar sig Elisabeth Thand Ringqvist nu och utmanar den nye partiledaren. På något annat sätt kan hennes utspel och agerande inför partistämman inte betraktas. Efter att hon förlorade partiledarstriden tackade hon nej till posten som vice partiledare och en plats i presidiet, alltså den högsta ledningen. I en intervju i Svenska Dagbladet säger hon att skälet var att hon är ”så näringslivspräglad. Om man vill leda så har man en idé om hur”. Hon har arbetat som management- och PR-konsult. 2013 utsågs hon till årets lobbyist för att ha stoppat ett förslag från den dåvarande borgerliga regeringen. Hon har varit VD för Företagarna och ordförande i Svenska Riskkapitalföreningen. Hon sitter sedan några år i riksdagen på ett Stockholmsmandat. Och nu föreslår valberedningen att hon ska väljas in i partistyrelsen. Thand Ringqvist dömer ut Centerns nya skolpolitik. Hon vill inte se några begränsningar vad gäller vinstutdelningar. Hon varnar för att denna idé ska sprida sig till andra offentligfinansierade branscher: ”Om privat vård inte fungerar ska man inte få göra vinst där på heller?” Hon vill istället arbeta för ”det marknadsekonomiska sättet att reglera”.

Men nu är ju offentligt finansierad skola och vård inte en marknad eller borde i varje fall inte vara det. Elisabeth Thand Ringqvist vill också gå längre när det kommer till EMU och utbyggd kärnkraft. Detta gamla kärnkraftskritiska parti förordar redan en utbyggnad av kärnkraften. Det ligger en stor risk för ett parti att allt för bryskt byta fot. Det är oklokt att tappa eller överge gamla kärnväljare. Men ett parti som ligger runt 4 procent kan nog landa lite varsomhelst. Partier som krisar byter ibland lite väl lättvindigt kurs.

Elisabeth Thand Ringqvist gör sig uppenbarligen redo för strid och att ta över partiledarposten. Men jag tvivlar starkt på att ännu mer marknadsliberalism är vägen till framgång för Centerpartiet. Eller att hon är den politiker som kan vinna tillbaka väljarna på landsbygden. Samtidigt har Muharrem Demirok fått en skakig start. Är han rätt person att vända trenden? Kommer han att överleva till nästa val? Om inte väljarstödet börjar peka uppåt igen lär det bli svårt. I så fall kan vi nog räkna med interna strider och konflikter i Centerpartiet framöver. Det brukar inte vara vägen till framgång.