Den här veckan har de orangea kuverten från PPM landat på de flesta svenskars hallmattor. De som inte vill drabbas av en chock kan lämna kuverten oöppnade. Värdet på premiepensionsspararnas samlade innehav minskade med 34,5 procent år 2008. Den ekonomiska krisen slår hårt mot det svenska pensionssystemet.
Till följd av detta samlades i onsdags de fem partierna som står bakom pensionsuppgörelsen från 1994. Socialdemokraterna hävdar att det var på deras initiativ – alliansregeringen det samma. Oppositionen och regeringen verkar aldrig kunna lägga taktiserandet åt sidan för det allmännas bästa.
Inte heller är de benägna att diskutera långsiktiga lösningar vad gäller pensionerna. De förslag som Mona Sahlin, Thomas Östros och Veronica Palm presenterade i Dagens Nyheter tidigare i veckan är bra var för sig, men tar inte ett helhetsgrepp. Orättvisan att pensionärerna missgynnas skattemässigt och den extra flyttskatten på hus fanns ju redan innan AP-fondernas värde började rasa, och dessa orättvisor behöver förstås tas bort. Men det löser inte de långsiktiga hoten mot systemet.
Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Persson (M) vill att den så kallade bromsen ska se till tre års utveckling på börsen i stället för ett. Antagligen har hon räknat ut att åren 2006, 2007 och 2008 ger ett hyggligt resultat eftersom de två förstnämnda var bra börsår. Men Husmark Persson utgår från att krisen är över om ett år. Det har inte föresvävat henne att den likväl kan vara djupare än någonsin om tre. Då ska hon räkna samman åren 2008, 2009 och 2010. Det blir garanterat mer än 150 kronor mindre i månaden i pension och ännu dystrare besked i de orangea kuverten.
Det är inte fel att modifiera brister i pensionsuppgörelsen. Men problemet ligger i instabiliteten som partierna har försatt Sverige i genom att lägga våra gemensamma tillgångar på en skakig börs. Det är inte rimligt att en arbetare ska få lägre pension än en annan, trots att de båda haft samma lönenivå, bara för att det har varit fler börsras under den enes 40 år i arbetslivet. Det insåg både Demokrater och Republikaner i USA för några år sedan, när de röstade ner George Bushs förslag om att privatisera det allmänna pensionssystemet.
Det är inte så konstigt att regeringen vill få tyst på pensionärerna inför valet. Men oppositionen kan inte blunda och måste våga ta i pensionsfrågan från grunden, exempelvis genom att minska aktieberoendet i AP-fonderna. Veronica Palm (S) menar att hon är beredd att ta ansvar för hållbara pensioner. För det krävs det att Socialdemokraterna slutar blunda för haveriet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
