En självsäker politiker utan egna frågor att jobba med.
Det fanns de som hade hoppats att Simona Mohamsson i sitt första Almedalstal skulle ta tillfället i akt att öppna för samarbete både åt höger och vänster. Att hon skulle göra Liberalerna relevanta som parti igen genom att hålla fast vid den kritik mot Tidösamarbetet hon själv länge hade.
Så blev det inte alls.
Det var en tydlig politisk stjärna som stod i talarstolen. Hon var självsäker och retorisk. Kändes bekväm i den nya rollen, vilket inte borde vara möjligt med tanke på hur karriären skenat fram sedan i våras.
Men det var också en genuint borgerlig politiker som talade i Almedalen. Hon betonade att Ulf Kristersson är Liberalernas statsministerkandidat. Hon sade inte ett ont ord om Sverigedemokraterna, däremot attackerade hon centerledaren Anna-Karin Hatt och kallade henne friskolelobbyist.
Mohamsson lyfte fram behovet av hårdare straff i kriminalpolitiken och betonade att människor måste skärpa sig om integrationen ska fungera. De som liksom hon själv vill lyckas i det svenska samhället måste bli bättre på att ”bete sig”.
Pekpinneliberalismen har fått en ny tydlig röst.
Men vad i det Simona Mohamsson sade skiljer egentligen Liberalerna från de andra Tidöpartierna? Det är svårt att se något alls.
Och därmed är det också svårt att se att något i Mohamssons ledarskap skulle kunna lyfta partiet från de två procent av väljarkåren man samlar i dag.
Den enda punkt där hon i alla fall retoriskt flyttade positionerna var den om vinster i skolan. Hon var ännu tydligare än Liberalerna varit hittills. Börsbolag har inte i skolan att göra.
Återstår att se om hon därmed också skärper politiken på det området. För den halvmesyr om att bara stoppa vinster i nyetablerade skolor som skolminister Lotta Edholm presenterat kommer inte räcka till om man ska Mohamsson på allvar i sin kritik.
Som ett brev på posten kom under tisdagen också uppgifter om att Liberalerna inlett en process för att ändra sig om den röda linjen mot att sitta i regering tillsammans med Sverigedemokraterna. Den sista röda linjen alltså.
Det är lite som Groucho Marx brukade säga: “Jag håller hårt på mina principer, om de inte passar er har jag andra”.
På morgonen valdes Simona Mohamsson till partiledare. Ett par timmar senare talade hon i Almedalen.
En rivstart har hon fått.
Jesper Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
