Även om allt fler delar på föräldraförsäkringen så går det för långsamt, menar Jim Svensk Larm. (Bild: Pixabay)

Gästkrönika Även om allt fler män tar föräldraledigt så har de fortfarande dålig koll. Det är dags att våga bryta normer på riktigt, menar Jim Svensk Larm.

Jag tänker ofta tillbaka på tiden när barnen var riktigt små. De första stegen. Bus i lekparken. Alla skratten. Mina barn är fortfarande små, men föräldradagarna börjar nu ta slut. Jag känner ofta att jag ville vara ledig mer. Men samtidigt hade min fru och jag ambitionen att dela ledigheten lika. Utan några större diskussioner. Vi har trots skiftarbete, studier, fackliga uppdrag och nya jobb hela tiden siktat mot att ta ut lika mycket var. Ibland har vi tagit längre sammanhängande ledigheter, kortat ner veckor och ibland kortat ner arbetsdagen med några timmar. Helt enkelt tagit det som passar för stunden. Tyvärr når vi inte ända fram. Jag landar på 53 procent av föräldradagarna. 

Tyvärr ser det inte så ut för alla familjer. Alla har inte den ambition. För isåfall skulle det se annorlunda ut i statistiken. Samhällets normer påverkar fortfarande inställningen till hur ledigheten ska tas ut. Det finns förutfattade meningar om att mamman ska vara hemma mer än pappan. Fortfarande kan arbetsgivare i vissa branscher se frågande ut när en man säger att han ska vara föräldraledig en längre period. Mammor som kommer tillbaka till jobbet efter 9 månader får frågan varför de kommer tillbaka så tidigt. Detta trots att hälften av dagarna tar slut kring 8 månader om föräldrapeng tas ut alla dagar varje månad. Därför behöver vi fortfarande arbeta för att öka jämställdheten i samhället som stort men också i föräldraledigheten.

Män tar idag ut 30 procent av föräldradagarna meddelade Försäkringskassan i januari. Det är en stor ökning från 0.5 procent år 1974 när försäkringen infördes. Samtidigt tar kvinnor ut alltså ut mer än två tredjedelar av försäkringen. Flera reformer har gjorts för att försöka jämna ut uttaget av föräldradagar. Under åren 2008 – 2016 fanns en jämställdhetsbonus som syftade till att ge ekonomisk belöning ju mer jämställt ett hushåll tog ut föräldradagarna. Reformen visade sig inte ge tillräckligt bra effekt och slopades därför. Istället reserverades en tredje månad till båda föräldrarna. En kort rapport som kom för något år sedan visade att uttaget blev lite mer jämställt tack vare detta.

Föräldraförsäkringen berör så mycket i samhället, utöver vem som ska vara föräldraledig.

Diskussionerna om att staten inte ska lägga sig i hur föräldrarna vill planera sin föräldraledighet kommer ofta upp när dessa beslut diskuteras. Ofta nämns ekonomiska anledningar som orsaker till varför mamman, som oftast har lägre lön, ska vara hemma. Men i exempel från DN kan vi se att det ibland är mer ekonomiskt fördelaktigt att den med högre lön är föräldraledig. Politiken har som bekant ett övergripande ansvar för hur samhället ska utformas, och att det är rimligt målet om ett jämställt samhälle ligger högt. Frågan är bara hur vi nu går vidare.

I veckan kom Inspektionen för socialförsäkring med hela två rapporter som båda berör föräldraförsäkringen. Den första handlade om en annan reform, nämligen den om uttag av dagar före barnet fyllt fyra år. För männen innebar detta att antalet dagarna som togs ut före barnet fyller fyra år ökade med runt 11 dagar. För kvinnorna ökade det endast med fyra dagar. Det är dock viktigt att komma ihåg att det är en snabb analys av hur det utvecklats då förändringen inte funnits allt för länge. För samtidigt kan vi se i den andra rapporten från samma myndighet att endast 27 procent av föräldrarna har kunskap i hur många dagar som får sparas. Det känns oroande. Många dagar att vara föräldraledig riskerar därmed att missas på grund av bristande information. I samma rapport ser vi även skillnader mellan män och kvinnor när det gäller kunskap om föräldraförsäkringen. Även där tar kvinnorna ett större ansvar och är mer insatta. Ett mönster som inte sällan visar sig i de flesta frågor som rör hemmet och familjen. 

Så, hur går vi vidare? Politiken behöver ta ett övergripande ansvar och bygga ramar som hjälper alla föräldrar att utvecklas. Normer i samhället ska utmanas. Regeringen presenterade i slutet av 2017 en utredning kring en modern föräldraförsäkring. Hur dessa förslag kommer tas om hand av regeringen och vilka förslag som läggs får vi se. Men jag hoppas att de vågar spänna bågen spänns och införa en individuell föräldraförsäkring.

För även om jag kan förstå den enskilde föräldern som vill vara hemma mer så behöver vi ta ett större ansvar. Föräldraförsäkringen berör så mycket i samhället, utöver vem som ska vara föräldraledig. Det påverkar normer, löneutveckling och mycket mer. För mig är det viktigt att mina barn inte begränsas av normer. Att min dotter inte får en lägre lön för att hon är en kvinna. Barnen behöver båda sina föräldrar närvarande. Alla ska kunna minnas de första stegen. De första skratten. Om vi bara vill prioritera tid med barnen så kan vi göra det, oavsett om du är man eller kvinna. Det handlar om vilken inställning du har när du går in i din roll som förälder.

 Jim Svensk Larm är fritidspolitiker för (S), jobbar inom pappersindustrin och går Aftonbladets ledarskribentsutbildning.