Bild: Gunnar Seijbold/Regeringskansliet

Det är inte slumpens skördar eller att statsministern varit för mycket utomlands, som gör att vi fått debatten om de utförsäkrade långtidssjuka. Det finns ett mönster i det som sker och det är att finansminister Anders Borg ska bestämma allt in i minsta detalj. När tv-tittarna kunde se att han sms:ade under Nobelmiddagen var det antagligen för att diktera för socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson vad hon skulle säga i tv.

Borg och de andra riksbankekonomerna på finansdepartementet har en människosyn som liknar planhushållarnas i Sovjet, de som ville leda om floders lopp, och då tusentals dog, några av svält medan andra dränktes.

När den nationalekonomiska regelboken ersätter förnuftet och ändamålen helgar medlen, blir lagarna smärre förtretligheter på vägen, som man kan bortse från. På bara några år har Anders Borg försökt kringgå EG-rätten och ILO-konventionen, han har trotsat lagrådet och infört grundlagstridig retroaktiv beskattning, den så kallade flyttskatten.

Men lagarna ska vara klara och entydiga, inte för juristernas skull, utan för att den lilla människan inte ska utsättas för godtycke. Det är det som har blivit synligt för alla i det nya sjukförsäkringssystemet. Moderaternas stora misstag har varit att tro att dåliga lagar kan snackas bort eller kommuniceras bort. Fredrik Reinfeldt som gick till val på att individen skulle befrias från statens förtryck, går nu i spetsen för att krossa och förnedra ett antal individer. Staten ska kollektivt bestraffa alla, för några få personers överutnyttjande.

Samma hänsynslöshet ser vi när målet att få fram pengar för att finansiera skattesänkningar blir överordnat alla andra politiska mål. Först flerdubblades a-kassaavgifterna, trots att a-kassorna hade god ekonomi. Men Borg behövde snabbt pengar till det första jobbskatteavdraget. Sedan dumpades en försvarsminister, för det behövdes för att finansiera nästa sänkning av jobbskatteavdraget. Och nu är det de sjuka som ska betala.

Varför kommer inte den aviserade stora parlamentariska utredningen om socialförsäkringarna? Kanske för att Borg utan inblandning av andra vill kunna stycka upp resten av socialbudgeten för att dela ut som skattesänkningar. Men det stod aldrig i de borgerligas valmanifest 2006 att skattesänkningar var viktigare än alla andra mål.

Det som hänt är att den politiska kommunikationskulturen har havererat. En hårt uppumpad ballong, där regeringen låtsats stå för en annan politik än man faktiskt för, har spruckit med en knall.