Den nya EU-kommissionären för informationssamhället, Neelie Kroes, talade nyligen om en ”digital analfabetism”. En stor del av Europas befolkning använder inte internet regelbundet. En viktig del av unionens arbete under de kommande tio åren kommer att vara att öka européernas delaktighet i nätsamhället, menar Kroes.
Satsningen ska delvis koncentreras till den inre marknaden. EU fastlade förra året e-valutadirektivet och har påbörjat en uppdatering av e-handelsdirektivet. Budskapet är att språkbarriärer, betalningsregler samt bristande harmonisering av konsument- och kontraktsrätt hindrar européer från att delta i onlinekommers.
Kommissionens oro är inte befogad. Den gränsöverskridande handeln har redan hittat ett sätt att existera. Människor använder sig av globalt tillgängliga tjänster där de har kontroll över avtal och kommunikation med handlaren på ett språk de förstår (vanligtvis engelska).
Kommissionens uttalanden om gemensam inre marknad för digitala tjänster verkar vid positiv tolkning inte innebära särskilt mycket. En negativ tolkning får däremot andra implikationer: De för informationssektorn alltid närvarande immaterialrätterna möjliggör reduceringen av global innovation till dess regionala tillämpning.
Fram till början av 2000-talet kunde en vara betyngd med någon form av immateriellt skydd, som sålts någonstans i världen, återsäljas utan problem på den svenska marknaden. Ytterligare tillstånd från rättighetsägaren behövdes inte. I Europa har det sedan 1970-talet krävts att varje förstahandsförsäljning av en vara i den europeiska gemenskapens marknad har tillstånd eller licens. Sverige lyder nu olyckligtvis europeisk praxis.
Dessa immaterialrättsliga regler har slutkonsumenter hittills varit lyckligt oberoende av i sin handel. Parallellimportreglerna har inte utsträckt sig till andrahandshandel, som därför har blivit den bransch i Europa som tydligast präglas av global karaktär. Verktyg som eBay och Amazon har möjliggjort handel mellan privatpersoner i hela världen. Böcker, cyklar och datorspel byts eller säljs via globala nätverk som fungerar som Myrorna.
Den geografiskt obegränsade handeln har fått immaterialrättsägare att ifrågasätta andrahandshandeln legitimitet. I EU:s handelsavtal dyker skrivelser upp som verkar avlegitimisera det informella återförsäljandet av varor mellan privatpersoner. Det finns ingen anledning att tro att det kommer att gå ut direkt över privatpersoner i form av miljardstämningar av det slag vi sett i upphovsrättstvister. Men de nätverk som möjliggör handelsrelationer mellan individer är i en betydligt mer utsatt position.
Ett företag som eBay, i egenskap av etablerat globalt nätverk, lär bli kvar. Men nystartade företag som inte har samlat på sig tillräcklig marknadstyngd får snällt hålla sig inom geografin. Nya alternativ hålls effektivt utanför den globala marknaden. De geografiska avgränsningar som skapas på den digitala marknaden av immaterialrätter och finansregler missgynnar nästan ingen av de etablerade aktörerna på varken den europeiska eller den globala marknaden. Men de skapar hinder för nya tjänster och företag.
Kommissionens målsättning behöver diskuteras. Den gemensamma inre marknaden är uppenbarligen bra och har tjänat oss gott med avseende på fysiska varor. Den digitala marknaden och dess tillhörande ekonomiska system är av naturen inte alls belagda med samma behov av startkapital och investeringsskydd. Ett digitalt konkurrenskraftigt Europa kommer inte byggas av att vi lagstadgar kostnader och handelshinder. Kommande årtiondes politik för EU:s digitala marknad bör inte präglas av ett regionstänkande, utan av möjligheterna för européer att agera globalt.
Amelia Andersdotter, Piratpartiet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
